Självreferens

Wikipedia

Självreferens är relationen mellan någonting som "står för" sig själv. Den används i en cirkulär riktning, reflexivt, och förekommer i både naturliga och formella språk.

Innehåll

1 Beskrivning
2 Användning
- 2.1 Exempel
- 2.2 Bilder och självreferens
3 Se även

[redigera] Beskrivning

När någonting både är och refererar till sig själv placerar referensrelationen någonting och vad någonting står för på olika logiska nivåer. Till exempel, när ordet "ord" refererar till sig själv denoterar ordet alla egenskaper ordet, som ord, kan inneha, eller exemplifierar egenskapen 'att vara ett ord'.

[redigera] Användning

Tautologier, eller termer som definierar sig själva.
Argument, eller retorik, som refererar till sig själv utan externa skäl.
Autopoeisis, eller logisk organisation vars fysiska uttryck skapar en självgenererande struktur.
Ostension, eller definition genom exemplifiering av vad som definieras.
Reflektion, eller funderingar om det egna uttrycket och som återspeglas i uttrycket.

[redigera] Exempel

$P\Leftrightarrow P$
$\neg \neg P\Leftrightarrow P$
Definition av ordet maskin som "ett mekaniskt sammansatt objekt".
Argumentet att "Jag ser rött eftersom jag ser rött".
En biologisk cell som skapar en självgenererande struktur.
Definition av 'ett leende' genom att peka på ett leende.
Meningen "Denna mening är inte en mening" (motsägelse).
Meningen "Denna mening är falsk" (paradox).
Meningen "Denna mening har trettiotre bokstäver".

[redigera] Bilder och självreferens

Den belgiska konstnären René Magrittes målning Bildernas opålitlighet (La trahison des images) (1928-9) avbildar en pipa och en text som säger "Det är inte en pipa" ("Ceci n’est pas une pipe"). Textens mening beror på vad ordet "Det..." ("Ceci...") refererar till: sig själv, målningen eller bilden av pipan. Om texten refererar till sig själv eller målningen (som den är en del av), så är texten självrefererande. Om den refererar till bilden av pipan så refererar den till bilden av pipan och inte till sig själv.