Diskussion:Slaget om Hötorget

Wikipedia

Är verkligen händelseförloppet korrekt återgivet? Jag citerar Anno 1966: 1966 9 mars Sköld Per Mattis dömdes för våldsamt motstånd mot polis och obefogat åtal till 75 dagsböter. Åsa Hallström dömdes för våldsamt motstånd 12 dagsböter.

Det låter som du säger lite märkligt. Men orsaken till det beror på att juridiska begrepp inte alltid har med faktiska händelser utifrån synsättet att alla människors handlingar är likvärdiga att göra. Helt enkelt är det så att polisen får använda våld i proportion till vad de anser behövs för att göra ett visst ingripande medan de som utsätts för ingripandet inte behöver utföra någon enda väldshandling förutom att vägra flytta på sig eller uppmana folk att hjälpa de som utsätts för ingripande för att de ska kunna dömas för våldsamt motstånd eller våldsamt upplopp. Den kraftigaste domen är den mot obefogat åtal. det kan också tyckas visa att inget märkvärdigt våld kan ha skett mot demonstranterna. Men även här är det fråga om hur lagen tolkas, ett strupgrepp som medicisnkt d´sé´tt kan anses vara mycket farligt kan juridiskt sett ändå anses ingå i vad polisen kan påstås ha rätt att göra. Återigen är det fråga om att våldsnivån kan anses få vara mycket högre från polisens sida, och dessutom att anklaga polisens för att ha använt övervåld vara en så allvarlig förbrytelse att det renderar till mycket högra straff än om man gjort våldsamt motstånd. Det kan tyckas vara märkligt att brottet våldsamt motstånd är mycket mindre värt än brottet att ha anklagat polisens för att använda våld, men härur kan man läsa att den våldsamma gärning demonstranterna anklagades för var mycket ringa, mycket värre var att ifrågasätta polisens rätt att ingripa.

Man kan tycka att lagen är märklig men i grunden anser jag att i det samhälle vi har om vi inte vill ha en massa privata medborgargarden och liknande måste polisen ha vissa befogenheter att ingripa som gör att en lagstiftning som ger dem mer rätt än andra medborgare är riktig. Mina invändingar är när lagen är så utformad att polisen och rättsväsendet godtyckligt kan påstå att t.o.m. helt passiv vägran att flytta på sig blir till våldsamt motstånd eller att ingripande mot ett uppenbart övervåld mot en annan demonstrants strupe som i detta fall skulle vara våldsamt.

Min bedömning av att polisens ingripande var våldsamt och hela agerandet antidemokratiskt vilket är den bild av faktaförloppet som ges är följande:

1. Det faktiska agerandet efteråt från polisens sida. Att polisen övertolkat lagen och försökte förfalska sanningen om vad som hänt genom att måla upp en bild av demonstrantvåld som inte existerat framgår av tre fakta: a. Direkt efteråt upphörde polisens förföljelse av den demokratiska mötesrättigheten på Hötorget och demonstrationerna kunde fortsätta varje lördag på exakt samma sätt som de gjort innan polisen utan anledning ingrep den första gången. b. Att de inte fortsatte ingripa kan ha att göra med olikhet inför lagen. Kända kulturpersonligheter slöt upp i demonstrationerna vilket kan ha bidragit till att plötsligt förändrade polisen sin tolkning av lagen och tillät det som de tidigare ingripit mot. c. Polisen ljög om våld från Åsa Hallströms sida och påstod att hon bitit en av dem i örat. Men inga märken eller andra bevis kunde uppvisas och denna falska anklagelse som dessutom varierades något i olika försök att göra motanklagelser drogs därför undan.

2. Regeringspartiets syn på saken kan sägas framgå av den framstående socialdemokraten Yngve Möllers omfattande bok om Vietnamkriget och Sverige där händelsen beskrivs med foto. Här ges inte heller någon bild av att demonstranterna var särskilt våldsamma men däremot framgår det att polisen var det.

3. Händelsen är utförligt beskriven i ett flertal böcker som vad jag vet inte motsagts av annan litteratur. Vittnesmålen från demonstranterna är detaljerade och ra visat sig stämma med sådana bevis som foton. En hel bildserie finns från tillfället där det klart framgår att polisen går våldsamt fram mot Sköld Petter Mattis och tar strupgrepp om hans hals.

Men finns det någon annan dokumentation som talar emot detta så är det förstås mycket bra att tillföra detta med hänvisning till källa.

Det kan tilläggas att Slaget om Hötoprget inte är det enda tillfället då juridiken inte säger så mycket om det faktiska våldet. Under Göteborgskravallerna fälldes närmare 50 personer för våldsamt upplopp och fick tillsammans närmare 50 års fängelse. Ingen polis dömdes för någon våldshandling. Likafullt visar statistiken klart och tydligt att närmare dubbelt så många demonstranter som poliser togs in på sjukhus för skador. Utöver denna övergripande statistik så finns vad jag vet inte ett enda rättsfall där en demonstrant fällts för faktiskt väld som bevisligen skadat någon person. I flera fall handlar det om indirekt bevisföring genom att man varit i en lokal där någon annan skickat ett SMS med uppmaning att hjälpa de inringade på Hvitfeldtska och att det 4 timmar senare uppstod en kravall utanför gymnasiet eller att man bevisligen kastat föremål som gatsten eller annat i riktning mot polisen. Åtminstone det senare är förstås både olagligt och moraliskt förkastligt och kan ha lett till våld, min poäng är enbart att juridiska termer och faktiskt våld inte automatiskt hör samman på det sätt som vi vanligtvis uppfattar våld. Man kan också jämför amed Ådalshändelserna 1931 när militären sköt ihjäl 5 fredliga demonstranter efter oroligheter. Det ledde till att den ansvarige militären däömdes till 8 dagar i öppen arrest och demonstranter dömdes till sammanlagt 5 års fängelse.Tord Björk 24 januari 2007 kl. 10.18 (CET)