Solventil
Wikipedia
Solventil, teknisk anordning som automatiskt tänder respektive släcker gasljuset i en fyr beroende på det omgivande ljuset.
Solventilen uppfanns av Gustaf Dalén och 1912 erhöll han Nobelpriset för denna uppfinning. Denna uppfinning är kärnan i den så kallade AGA-fyren, som kom att göra många fyrvaktare arbetslösa under 1900-talets början. Men tack vare dess förbättrade bränsleekonomi möjliggjordes också installation av automatiska fyrar på många svårtillgängliga platser.
[redigera] Så fungerar det
Solventilen innehåller tre metall-stavar som är blanka, den innehåller också en matt-svärtad stav. Eftersom svart absorberar värme bättre än ljust så tar den svärtade staven åt sig mest ljus under dagen när solen är uppe. Då blir den svärtade staven varm och därmed utvidgas den eftersom varma föremål utvigar sin längd. Den når då en liten arm som sitter över gasröret och gasröret täpps igen under dagen, när det blir mörkare blir inte den svärtnade staven varm längre och krymper då – armen öppnas och gas släpps in. Gasen tänds sedan på och ljuset från fyren syns från långt håll. Det här gjorde många fyrvaktare arbetslösa, men mängder av gas sparades och uppfinningen spreds världen över.
