Ståndrätt
Wikipedia
Ståndrätt, en domstol, som i krig och enligt några länders lagstiftning även vid myteri eller uppror eller dylika utomordentliga tillfällen i fredstid sammankallas för att på stående fot rannsaka och döma svåra förbrytelser.
Enligt den äldre svenska strafflagen för krigsmakten kunde ståndrätt sammankallas endast i krigstid eller vid marsch till krig och utgöras av vederbörande befälhavares närmaste man som ordförande och, som ledamöter, oberoende av den tilltalades grad, 2 officerare av minst kaptens grad, 2 subalternofficerare, 2 underofficerare, 3 av manskapet och 1 auditör.
Sammanträdet skulle ske genast inför samlad trupp, och rätten fick inte åtskiljas, förrän dom var avkunnad. Till behandling upptogs endast brott, som enligt strafflagen för krigsmakten var belagt med dödsstraff. Domen gick ut på 1) dödsdom, 2) målets överlämnande till annan domstol eller 3) frikännande. För den tilltalades dömande fordrades 8 röster. Sedan rätten blivit upplöst, överlämnades utslaget och protokollet till högste befälhavaren på stället, som genast lät befordra dödsstraff till verkställighet. Hade dödsdom inte verkställts inom 24 timmar efter utslagets avkunnande, skulle målet överlämnas till vederbörlig krigsöverdomstol för att där upptas till prövning.
