Stamsång
Wikipedia
Stamsång är (ett ovetenskapligt begrepp för) en sång som ingår i en samling stamsånger. Med en stamsång menar man en sång som alla i svenskar bör kunna, en gemensam sångskatt för landet. Ett bra exempel på en stamsång är nationalsången. I körer, företrädesvis körer med lång historia, förekommer ofta något liknande, men här är rätt ord standardrepertoar.
Mer formellt kallades ett antal unisona sånger för stamsånger fastställda av Kungl. Maj:t ”till allmänt inlärande vid sångundervisningen i de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter vid vilka sådan undervisning bedrivs.” Denna förordning gällde läsåren 1943-49, reviderades och förlängdes till 1956. De sånger som först ingick publicerades 1943 i 24. upplagan av Sjung, svenska folk.
Dessa var
- Du gamla du fria
- Kungssången
- Der er et yndigt land (Danmarks nationalsång)
- Vårt land (Finlands nationalsång)
- Ja, vi elsker dette landet (Norges nationalsång
- Sverige (Wilhelm Stenhammar)
- Sveriges flagga (Hugo Alfvén)
- Land, du välsignade (Ragnar Althén)
- Frihet är det bästa ting (Biskop Thomas frihetssång)
- Uti vår hage (folkvisa)
- Mandom, mod och morske män (Richard Dybeck)
- Glädjens blomster (folkvisa)
- Vintern rasat ut (Otto Lindblad)
- Här är gudagott att vara (Gunnar Wennerberg)
- Fjäriln vingad syns på Haga (Carl Michael Bellman)
- Vi gå över daggstänkta berg
- I sommarens soliga dagar
- Nu så glada vi alla
- Hosianna (Abbé Vogler)
- Nu tändas tusen juleljus (Emmy Köhler)
I 1949 års beslut ströks ovan nr. 8, 12, 17, 18 och 19 och lades till
- Jag vet en dejlig rosa (folkvisa)
- Röda stugor tåga vi förbi (Nils Söderström)
1955 tillades
- Ó Guð vors land (Island nationalsång)
1966 togs bestämmelsen om stamsånger bort.
