Storhertig
Wikipedia
Storhertig (it. granduca, ty. grossherzog), titel för furstar, som intar rangen mellan kungar och hertigar.
Cosimo I av Medici, hertig av Florens, var den förste regent, som antog titeln storhertig, vilken tilldelades honom 1569 av påven Pius V. Före första världskrigets slut innehades denna värdighet av regenten i Luxemburg (sedan 1815) samt av 6 tyska furstar, nämligen regenterna i Hessen-Darmstadt och Baden (sedan 1806), Sachsen-Weimar, Mecklenburg-Schwerin och Mecklenburg-Strelitz (sedan 1815) samt Oldenburg (sedan 1829). Kungen av Preussen bar titeln storhertig av Nedre Rhen och Posen, kejsaren av Österrike titeln storhertig av Toscana och Krakau.
