Sundsvallsstrejken
Wikipedia
Sundsvallsstrejken, stor strejk i Sundsvalls sågverksdistrikt 1879.
1879 bröt en stor depression ut och i maj samma år utbröt den stora Sundsvallsstrejken vid stadens sågverk. Sundsvall hade då 9 000 invånare och industrin hade växt i snabb takt. Träpatronerna hade investerat i moderna effektiva ångsågar som ersatte de gamla vattensågarna vilket gjorde att produktionen kunde förläggas vid kusten.
Priserna på trävaror sjönk, vinsterna sjönk och för att motverka detta så sänktes arbetarnas löner kraftigt. När träpatronerna fick stödlån från staten på 3 miljoner kronor för att kunna hålla produktionen uppe så firade de med en stor fest. Trots detta höjdes inte arbetarnas löner och strejken var därmed ett faktum. Den 26 maj började strejken vid Heffners sågverk och spred sig snabbt och som mest deltog 6 000 arbetare i strejken.
Träpatroner och myndigheter kallade in stora militärstyrkor med bland annat kanoner och bombbåtar. Arbetarna hade god disciplin och höll sig nyktra och hade bönemöten på kvällarna. Efter åtta dagars strejk fick arbetarna ett ultimatum av landshövding Curry Treffenberg: Återgå till arbetet eller fängslas och straffas. De valde att återgå och förlorade därmed kampen. Träpatronerna ställde till med ytterligare en fest för att fira segern.
Sundsvallsstrejken finns skildrad i två miniserier: Träpatronerna från 1984, och Träpatronerna från 1988.
