Synd
Wikipedia
Synd (från fsv ord besläktat med sund = smalt vatten, grek. hamartano "att missa målet") är ett centralt begrepp i den kristna världsbilden. Det är nära besläktat med omoral och ondska genom att det betecknar handlingar som inte är acceptabla utifrån ett visst normsystem. I kristendomen utgörs normsystemet av Guds vilja.
Synden bryter gemenskapen mellan människan och Gud. Enligt kristendomen kan ingen människa undvika att begå synd (Rom. 3:23). Därför är alla människor skilda från Gud. Det är skälet till att Gud sände sin son till världen för att ge människan möjlighet att vända tillbaka (Joh. 3:16). Se även frälsning, försoning och rättfärdiggörelse.
Synden har sitt ursprung i ondskan och konsekvensen av synd är död (Rom. 6:23). Inte i en omedelbar och fysisk död utan i en andlig död som slutligen kan leda till en evig död – evig åtskillnad från Gud.
Kristendomens kärnpunkt är att Guds son, Jesus, genom sin uppståndelse besegrade döden och därmed också synden. Genom Jesus kan därmed alla människor återvända till Gud och få leva i evig gemenskap med honom oavsett synden.
Förutom detta övergripande perspektiv har vissa handlingar ansetts vara synd. Bland det som alltid setts som synd inom kristendomen finns till exempel avgudadyrkan, stöld, mord, lögn och sex utanför äktenskapet. Företeelser som de flesta äldre religioner anser omoraliska (se även tio Guds bud).
Mest känt om synd är syndakatalogerna från de pietistiska och frikyrkliga väckelserna. Där ansågs till exempel kortspel, dans, alkohol och tidvis även onödig lyx som färggranna kläder och för mycket prål i hemmen som synd.
Martin Luthers bidrag till teologin kretsar mycket kring dessa frågor. Han betonade människans hopplösa situation utan möjlighet att ta sig ur synden på egen hand och Guds stora godhet när han utsätter sig själv för stort lidande för att kunna rädda människorna.
