Tempererad stämning
Wikipedia
Tempererad stämning, inom musikteorin ett tonsystem som innehåller kompromisser från de matematiskt beräknade intervallen för att göra systemet mer användbart och harmoniskt på instrument med fast tonhöjd, till exempel tangentinstrument som orgel, cembalo eller piano.
Varken den rena eller den pythagoreiska stämningen kan tillämpas kompromisslöst på instrument med fast tonhöjd med de krav vi har på musik. Den pythagoreiska stämningen har dissonanta terser och sexter (samt dessutom ett eller flera »vargintervall») vilket gör det mycket svårt att spela ackord och använda andra tonarter än den grundtonart instrumentet är stämt i.
Den rena stämningen har istället olika stora halvtonsteg och är därför mycket svår att använda i andra tonarter än den grundtonart instrumentet är stämt i.
Det har under århundradena experimenterats friskt med olika former av temperaturer. Tempererad stämning kan vara liksvävande eller oliksvävande, beroende på hur kompromisserna fördelas.
Kring år 1500 dokumenterades användandet av s.k 1/4 komma medelton.
Se även:
