Textilkrisen

Wikipedia

Textilkrisen kallas den textilkris i Sverige som började på 1950-talet och fortsatte tills praktiskt taget samtliga företag i textilindustrin hade lagts ned eller gått i konkurs och genom detta förlorade cirka 70.000 medarbetare sina jobb. Denna kris kan även betecknas som en omstrukturering. Textilkrisen utgör här ett samlingsbegrepp för krisen inom textil och konfektionsbranscherna. Krisens orsaker var flera och till en av anledningarna hörde hörde bland annat det höga kostnadsläget i landet, den liberala handelspolitiken, besvärande kreditregleringar, höga skatter samt den hårda utländska konkurrensen. Under en treårsperiod i början av 1970-talet ökade till exempel löne- och andra kostnader i branschen med 30 - 50%, vilket för många företag innebar dödsstöten. Till detta kom tal i Sverige om nödvändigheten att låta u-länderna få avsättning för sina råvaror och industriprodukter i den rika delen av världen. En betydande överproduktion av textilvaror rådde dessutom i Europa.

Låga svenska skyddstullar gjorde marknaden dessutom attraktiv för bland annat billiga utländska överskotts- och dumpingvaror. Därtill kom att svensk textilproduktion på grund av det höga kostnadsläget hindrades att konkurrera på lika villkor i utlandet vars tullskydd var betydligt högre än det svenska. Från 1950-talet började också svenskarna att lägga ned en allt mindre andel av nettoinkomsten på kläder och istället öka sina utgifter för bostad eller bil.^[1] En annan orsak till krisen som vägde mycket tungt var de allför små svenska fabrikationsserierna. Landets ringa befolkningsmängd i förening med dess relativt blygsamma vävnadsexport ledde till små serier av en och samma vara. Värdefull produktionskapacitet gick därigenom förlorad till följd av ofta förekommande omställningar i tillverkningen till en annan varusort. Den allt hårdare konkurrensen i konfektionsbranschen medförde att dess inköpare av tyger ofta krävde ensamrätt för ett visst mönster eller för en viss varusort. Detta ledde till att längden på tygfabrikanternas fabrikationsserier ytterligare förkortades.

En besvärande omständighet för den svenska industrin var dessutom att under denna tidsepok började de stora länderna i Asien och på andra håll att skaffa sig egna textilfabriker som med låga lönekostnader konkurrerade ut de europeiska industrierna.

Företagsnedläggningarna började inom ylleindustrin men spred sig snabbt till övriga textilområden samt även till konfektionsbranschen. Ödesdiger blev krisen för ett mycket stort antal äldre anställda som inte kunde finna nytt arbete. Även mången konkursdrabbad företagare som hade sin förmögenhet placerad i det egna företaget drabbades hårt. Krisen ledde även till en kapitalförstöring av stora mått. Mycket stora mängder delvis moderna textil- och konfektionsmaskiner fick vid företagsnedläggningar säljas ut till vrakpriser åt in- och utländska uppköpare. Många nedläggningshotade företag hade därjämte stora osålda lager av färdigvaror, vilka ibland i panik avyttrades till starkt nedsatta priser. Sådana utförsäljningar pågick under alla krisåren och utgjorde en ond cirkel som skapade stor oro och osäkerhet på marknaden.

Den så kallade partsutredningen för den svenska textilindustrin ansåg i ett uttalande bland annat att radikala rationaliseringsåtgärder, investeringar i moderna maskiner, ett effektivt kapacitetsutnyttjande samt specialisering vore tänkbara åtgärder med vilka krisen skulle kunna hejdas. Men inga goda råd eller statliga hjälpåtgärder hade långsiktigt någon verkan, den förödande krisen gick ej att stoppa.

En omställning som denna, som pågick i årtionden, skördade också offer i form av psykisk ohälsa. Att år efter år arbeta i en mördande och till synes hopplös konkurrens och vara utsatt för långvarig stress knäckte mången medarbetare och företagare.

Bland de företag som lades ner under den svenska tekoindustrins kris fanns Borås-baserade Algots.

[redigera] Litteratur

• Expressen, augusti(TT)1956 "Nyborgs i Norrköping (450 man) det senaste offret för textilkrisen."
• Skånska Dagbladet 22/8 1956. "Textilkrisen skärps. Under 1950-talet har antalet textilarbetare minskat med 10.000"
• Arbetet 15/2 1957 "Skånska Yllebabriken inför 4-dagarsvecka, 400 berörda" (Skånska Yllefabriekn AB, Kristianstad)
• DN 19/3 1957 "Textilkrisen skärps i Norrköping" (AB Förenade Yllefabrikerna i Norrköping har infört korttidsvecka för 325 anställda)
• Beklädnadsfolket, Augusti 1957 "Gefle Ångväveri nedlägges. Ca. 150 anställda"
• Expressen 26/3 1958 "Söderbergs har begärt sig i konkurs" (AB Hjalmar Söderbers, Uppsala 325 anställda)
• NST 8/8 1958 "Stor textilkoncern väntas krascha" (AB Nordiska Beklädnadskompaniet, Ulricehamn, 130 tjänstemän och arbetare.)
• Arbetet 24/9 1958 "Över 800 drabbas av Mya-nedläggningen" ( *Malmö Yllefabriks AB i Malmö, Furulund, Klippan, Eslöv och Göteborg)
• Expressen 10/3 1959 "460 utan jobb då Skånska Ylle läggs ner" (AB Skånska Yllefabriken, Kristianstad)
• Arbetet 19/1 1960 "Nedläggningen en chock för textilfolket i Gävle". (Gefle Manufaktur AB, 300 blir utan arbete)
• DN 17/8 1960 "Yllefabrik slår igen, 250 får gå" (Engelfabrikerna AB, Motala)
• Västgöta-Demokraten 28/3 1961 "Förbittring i dag bland Libos anställda". (Libokonfektion, Borås, 300 anställda)
• 14/8 1965 "Kabom läggs ner, 575 friställs." (Konfektions AB Oscar Molander - Kabom-Alingsås)
• SDS 15/3 1966 "545 förlorar sina arbeten då Mab och Mya lägger ned" (*Manufaktur AB och *Malmö Yllefabriks AB)
• 8/2 1967 Borås (TT) "300 drabbas av textildöd" (Kinnaströms Väveri AB i Kinna)
• Kristianstadsbladet 25/8 1967 "Storindustri i Kristianstad krisdrabbad, 250 anställda berörda" (Kristianstad Yllefabrik AB)
• SDS 3/1 1968 "Känt modeföretag i Malmö skakas av ekonomisk kris. Ett av landets ledande konfektionsbolag - Fougstedts i Malmö - har inställt betalningarna, 200 anställda"
• SDS 5/12 1969 "Saxylle friställer 325, konkurrensen för svår" (Saxylle Kilsunds AB, Borås)
• DN 2/4 1970 "26.000 avskedades under 1960-talet."
• DN 2/4 1970 "YFA avskedar 900, Svårt skaffa nya jobb." (AB Förenade Yllefabrikerna , Norrköping)
• Kvällsposten 23/7 1970 "Bitterhet i Kristianstad i dag. 200 anställda utan arbete." (AB Damkappor)
• SDS 27/8 1971 "Nedläggning hotar Junex, 850 mister jobbet?" (Junexkoncernen i Huskvarna)
• Aftonbladet 22/8 1973 "De blir utan jobb, 160 avskedas." (Tidstrands Yllefabriks AB, Sågmyra)
• SDS 15/12 1973 "230 utan jobb: Cewilko i Malmö stänger för gott." (Cewilko Konfektionsfabrik)
• SvD 9/11 1976 "435 utan jobb även om Eiser får extra stöd" (AB Eiser, Borås)
• SvD 15/6 1977 "Algots i konkurs i dag, Åsling vägrar garanti" (Algots Konfektions AB, Borås, ca.3.000anställda)
• SvD 24/? 1978 "Alla varslas vid Erla-bolaget" (Erikson & Larsson AB, Borås, konfektionsfirma, 336 anställda)
• SvD 15/9 1978 "Tabergs Yllefabrik inställer betalningar" (Tabergs Yllefabriks AB, 250 anställda)
• SDS? 27/5 1978 "Schlasbergs i konkurs, 650 anställda berörs". (Schlasbergs Konfektions AB, Landskrona)
• SDS 6/3 2002 "Yllefabriken i Marieholm läggs ner" (*Marieholms Yllefabriks AB, landets sista yllefabrik för beklädnadsväv stänger portarna. Grundades 1898)

[redigera] Fotnoter

1. ^ År 1914 användes 10-11 % av nettoinkomsten till kläder. Denna siffra steg till 12 % under 1930-talet och cirka 15 % under 1946-1950. Därefter sjönk andelen till cirka 8 % 1970.