Diskussion:Tonaccent
Wikipedia
Tonaccent och tryckaccent är två skilda (men ofta sammanhängande) fonetiska kategorier. Tryckaccent gäller vilken stavelse i ett ord som har huvudtryck (är betonad) samt förhållandet med eventuella sekundärt betonade (bitryck) stavelser. Tonaccent gäller hur stämbandsvibrationernas frekvens (dvs ljudets tonhöjd) förändras (i vissa språk även varar) under ords/stavelsers uttal. Man talar ibland om att det finns två tonaccenter i svenskan: akut och grav. Dessa påverkar dock även tryckförhållandet. Ord med grav accent har förutom att tonkurvan först sänker sig under uttalet av den stavelse som har huvudtryck (starktryck) och reser sig upp igen på nästa, "obetonade" stavelse, den egenheten att denna "obetonade" inte är riktigt obetonad utan har ett bitryck, som gör att det kan låta som två skilda ord för många som är nya med svenskan. Ord med akut accent, däremot, har en tonkurva som höjder sig på starktrycksstavelsen och faller på eventuella efterföljande stavelser, vilka då också får s.k. svagtryck, dvs blir riktigt obetonade.
Det kan vara förvirrande att såväl den fonetiska kategorin som handlar om tonhöjdsdistinktioner som de former den kan ha inom ett språk kallas tonaccent. I många andra språk berör inte tonaccent trycket på samma sätt: i kinesiska kan t.ex. en enstavig språkljudskombination ha fyra olika betydelser beroende på den uttalas med stigande, fallande, slät eller fallande-stigande tonkurva. Kinesiska är också ett typiskt exempel på ett s.k. tonspråk, med vilket man menar ett språk där tonkurvan eller tonhöjden kan vara det enda som skiljer ord som i övrigt delar fonetiska egenskaper. Sådana språk finns i många olika språkfamiljer. Om svenskan kan kallas ett tonspråk är något omtvistat. Det finns inte samma utpräglade system kring toner som i typiska tonspråk och accenterna innebär ju även tryckskillnader. Dessutom kan noteras att det endast tycks vara olika böjda ordformer som råkar bilda "accenpar" (t.ex. "viner" (presens av "vina" eller plural av "vin") och "buren" (bestämd form av "bur" eller perfekt particip av "bära")); ett undantag är "regel", som ju uttalas med akut accent om det är en lag eller liknande och med grav accent om det är en sorts låsanordning.
