Vattenpass

Wikipedia

Vattenpass, ett verktyg som med hjälp av en bubbla innesluten i vätska visar om den yta som verktyget ligger på har en viss lutning, vanligen exakt vågrätt eller exakt lodrätt. Det var bara i äldsta tider vätskan var det vatten som givit namnet åt verktyget. Vatten har vid denna tillämpning en del oönskade egenskaper. Bl a fryser det i kallt väder. Numera har man i stället vätskor av annat slag, med låg viskositet, som ger lättrörliga blåsor och är temperaturtålig. Det lilla, ytterst svagt böjda glasröret, som innehåller bubblan kallas libell.

Vattenpass kan också vara elektroniska.

Det avbildade vattenpasset har en libell för vågrät mätning (i överkanten). En annan i exakt 90° vinkel däremot, den runda till vänster, för lodrät mätning. På vissa vattenpass kan det finnas en tredje libell i 45° vinkel mot de båda andra. Ibland kan denna tredje libell vara vridbar och försedd med en skala. Med detta tillägg kan man mäta valfria lutningar mellan 0° och 90°.

Ett husvagnsvattenpass har två libeller i 90° vinkel mot varandra, monterade på en liten platta, som man lägger mot en husvagns golv. Husvagnens stödben ska justeras i alla hörn, tills de två libellernas bubblor samtidigt spelar in mot resp märken; då är golvet "vågrätt åt alla håll".

Ett stolpvattenpass har två libeller monterade på ett anslag böjt i 90° vinkel. Anslaget läggs mot kanten av en stolpe (eller kanske hörnet på ett skåp eller en bokhylla etc). När bägge libellernas blåsor samtidigt spelar in mot märkningen står den mätta kanten "lodrätt åt alla håll".

Ett dosvattenpass för inställning av vågräta ytor har vätskan innesluten i en liten cirkulär behållare med ett litet cirkelmärke mitt på det genomsynliga "taket" på behållaren (dosan). När bubblan befinner sig helt i mitten av det lilla inringade området, är det kontrollerade planet vågrätt "åt alla håll". Om planet är rätt justerat, ska bubblan ligga helt stilla inom det cirkelformade märket, om man snurrar doslibellen ett helt varv runt.

Ett slangvattenpass består av en slang vilken som helst avslutad i bägge ändar med ett kort stycke genomsynligt rör. De båda rören hålls intill varandra, och slangen fylls med så mycket vatten att man ser vattenytan i bägge rören. Siktrören kan sen flyttas ifrån varandra — under iakttagande att inget vatten spills ut — och man kan på så vis markera för något, som ska vara på samma höjd, även om det inte är fri sikt mellan ändpunkterna. Synrören och slangen får inte vara alltför smala, då annars kapillärkrafter kan förrycka mätresultatet.