Vibrafon
Wikipedia
En vibrafon är ett slagverksinstrument av malletstyp. Den består av stålplattor som anslås med mjuka klubbor. Under plattorna finns resonansrör som förstärker ljudet och i dessa finns små metallplattor som med hjälp av en motor roterar. På det sättet får ljudet en vibrerande karaktär, därav namnet. Vibrafoner har också en pedal varmed men kan styra hur länge tonen ska klinga.
Vibrafonen utvecklades från klockspelet till ett jazzinstrument i 1930-talets Chigaco. Det är den vanligaste formen av malletinstrument som förekommer i jazz.
se även:
