Volkssturm

Wikipedia

Volkssturm (tyska Folkstorm) var en tysk militär gruppering i Tredje riket som sattes in i slutskedet av andra världskriget. Den hade existerat på papperet sedan 1935, men det var inte förrän Adolf Hitlers order den 18 oktober 1944 att 6 miljoner stridsföra män skulle rekryteras som Volkssturm blev en verklig stridskraft. Dessa män utgjordes av personer mellan 16 och 60 års ålder som ännu inte tjänstgjorde i ett militärt förband.

Tanken var att Volkssturm skulle fungera som ett hemvärn och enbart verka i sina lokalområden, men ändå sändes många direkt till frontlinjerna. De största insatserna gjordes dock i Slaget om Berlin där många Volkssturmsoldater stupade, kämpande till döden, på grund av sin ideologiska övertygelse samt fruktan för vad ett tillfångatagande av Röda armén skulle innebära.

Eftersom Wehrmacht inte kunde förse alla sina medlemmar med en uniform utgjordes denna endast av en svart armbindel med texten "Deutscher Volkssturm - Wehrmacht". De som hade civila yrkesuniformer, exempelvis tågkonduktörer, använde då istället dessa som klädsel.

Träningen var oftast endast en ytterst kortfattad genomgång av vapen som Karbiner 98k eller Panzerfaust, men det fanns trots det ett visst militärt kunnande då flertalet av de äldre var veteraner från första världskriget eller åtminstone genomgått sin allmänna värnplikt.

Termen förväxlas ibland med Volksgrenadier-division.