Åklagarväsendet
Wikipedia
Innehåll |
[redigera] Sverige
Från 1600-talet var kronofogden och kronolänsmannen åklagare på landet. I städerna var stadsfiskalerna åklagare. Dessutom fanns i varje län en eller flera landsfiskaler, som förde talan i mål som särskilt berörde kronan. Högste åklagare i riket var justitiekanslern.
Genom landsstatsreformen 1918 avskaffades kronofogdeämbetet och ersattes av en landsfogde, som var länsåklagare och länspolischef. Kronolänsmans- och landsfiskalstjänsterna slogs samman till ett ämbete, landsfiskalens. I städerna bibehölls den tidigare kommunala organisationen. Från 1918 fanns alltså två typer av lokala åklagarmyndigheter. På landet var statliga landsfiskaler allmänna åklagare. De var även chefer för den kommunala polisen och för utsökningsväsendet. I städerna var kommunala stadsfiskaler allmänna åklagare. De var också, i de flesta fall, polischefer.
Vid rättegångsbalkens ikraftträdande 1948 ersattes justitiekanslern av riksåklagaren som rikets högste allmänne åklagare, under vilken åklagarväsendet hierarkiskt sorterade, om än i självständiga myndigheter, enligt den organisation som infördes 1918.
År 1965 förstatligades, förenhetligades och centraliserades det svenska åklagarväsendet. Åklagar-, polis- och utsökningsväsende skiljdes åt. Antalet åklagardistrikt minskade från 383 till 90, som ställdes under ledning av en chefsåklagare. I varje län ersattes landsfogden av en länsåklagarmyndighet under ledning av en länsåklagare.
År 1985 ersattes de 21 länsåklagarmyndigheterna av 13 regionåklagarmyndigheter och en särskild statsåklagarmyndighet för speciella mål inrättades.
År 1996 infördes en ny åklagarorganisation. Landet delades in i sju åklagarregioner, med en åklagarmyndighet i varje region, som leddes av en överåklagare. På lokal nivå bestod åklagarväsendet av 41 åklagarkammare under ledning av en chefsåklagare.
Genom en reform 1 januari 2005 slogs åklagarväsendet samman till en enda myndighet, under beteckningen Åklagarmyndigheten (se vidare detta ord).
[redigera] Island
Åklagarväsendet på Island utgörs dels av riksåklagarämbetet, dels av den polisiära åklagarmyndigheten.
Riksåklagaren är högsta åklagarmyndighet på Island. Han biträds av en biträdande riksåklagare och tre statsåklagare. Riksåklagarämbetet är åklagarmyndighet vid grövre brottmål samt vid Högsta domstolen. Ämbetet överprövar även beslut som fattats av den polisiära åklagarmyndigheten.
Under rikspolischefen sorterar en statsåklagare för ekonomiska brott. Varje polismyndighet är också lokal åklagarmyndighet. I Reykjavik finns en statsåklagare till polismästarens förfogande. I övrigt utövas åklagarväsendet av högre polistjänstemän med juristutbildning.
[redigera] Ryssland
Som i Sverige utgörs det ryska åklagarväsende av en myndighet, Прокуратура Российской федерации (Ryska federationens generalprokuratur) under ledning av den ryske riksåklagaren, Ryska Federationens Generalprokurator. Han väljs av Federationsrådet på förslag av presidentent. Vid sidan om att föra statens talan vid brottsmål och i andra ärenden har generalprokuratorn också att övervaka rättstillämpningen vid de polisära myndigheterna.
Organisatoriskt finns en prokuratur med underordade distriktsåklagare i vart och ett av Rysslands 89 federationssubjekt. Vid sidan av dessa finns åklagarkammare för speciella mål, t.ex. den interregionala åklagarkammaren för naturskyddsmål i Tver. Det militära åklagarväsendet är underordnat generalprokuratorn, men leds av en militär överprokurator och dess personal är juristofficerare (auditörer). Under generalprokuratorn lyder också tre akademiska institut: Forskningsinstitutet för rättssäkerhet, Högskolan för åklagarväsendets högre ledningspersonal samt Åklagarinstitutet vid Moskvas statliga juridiska högskola.
