Ryssland

Wikipedia

Российская Федерация
Rossijskaja Federatsija

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: inget
Nationalsång: Ryska federationens hymn
Huvudstad	Moskva 55,75°N, 37,61°Ö
Största stad	Moskva
Officiellt språk	ryska
Statsskick president premiärminister	republik Vladimir Putin Michail Fradkov
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	Sovjetunionens fall 12 juni 1990 26 december 1991
Yta  • Totalt  • Vatten	17 075 200 km² (1:a) 0,5 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	142 400 000 (1 juni 2006) (8:e) 8,5 inv/km² (178:a)
BNP (PPP)  • Totalt 2006  • Per capita	$1 723 000 miljoner (10:e) $12 100
Valuta	rysk rubel (RUB)
Tidszon	UTC +2 till +12
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Elbrus 5 642 m ö.h. Ladoga 17 700 km² Lena 4310 km
Nationaldag	12 juni
Landskod	ru
Landsnummer	+7

Ryssland (ryska: Россия, Rossija), egentligen Ryska federationen (Российская Федерация, Rossijskaja Federatsija), är en federal republik som omfattar den största delen av Östeuropa samt hela Nordasien. Landet som sträcker sig från Stilla havet i öster angränsar till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina, samt via exklaven Kaliningrad till Litauen och Polen, i väster, och Georgien och Azerbajdzjan i sydväst. I norr gränsar Ryssland till Norra ishavet och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan.

Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen. Ryssland har 142,4 miljoner invånare (1 juli 2006). I huvudstaden Moskva bor cirka 10,4 miljoner människor.

Ryska federationen består av sammanlagt 89 administrativa och territoriella enheter, så kallade federationssubjekt. De 89 subjekten utgörs av 21 republiker, 6 territorier (kraj), 50 regioner (oblast), 9 autonoma kretsar, 1 autonom region och två federala städer.^[1] Samtliga federationssubjekt är representerade med två ledamöter var i det ryska parlamentets överhus, federationsrådet (Совет Федерации, Sovet Federatsii), som alltså sammanlagt har 178 ledamöter. Det påminner om sammansättningen av USA:s senat men går också tillbaka på tidigare traditioner i Ryssland då Högsta sovjet uppdelades i två kammare med olika representation från olika landsdelar.

Innehåll 1 Historia 2 Geografi 3 Demografi 3.1 Språk 4 Statsskick och politik 5 Förvaltning 5.1 Under presidenten 5.2 Under ryska federationens regering 6 Ekonomi 7 Jordbruk 8 Försvar 8.1 Organisation 8.2 Personal 8.3 Materiel 9 Kultur 10 Administrativ indelning 11 Referenser 12 Se även

[redigera] Historia

Huvudartikel: Rysslands historia

Den slaviska statsbildning som skulle komma att utvecklas till Ryssland tillkom i Kievområdet (Kievriket). Under senare medeltiden växte ett imperium med centrum i Moskvas omnejd fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien. Under tsarstyret växte Ryssland även västerut, bland annat efter flera krig mot Sverige, till att bli en av Europas stormakter (Tsarryssland).

Under 1900-talets början uttrycktes missnöje mot statsmakten och folkliga krav på förändring spred sig runtom i Europa. I Ryssland ledde omfattande strejker bland arbetare i städerna och protester på landsbygden plus ett misslyckat krig (se Rysk-japanska kriget) till att Ryska revolutionen 1905 bröt ut. Tsar Nikolaj II svarade med att placera ut soldater som besköt demonstranterna och flera dog. Detta besvarades med världens ditintills största generalstrejker och uppror. Nikolaj II tvingades lätta på makten och tillät nu för första gången ett parlament att dela makten med honom, duman. Det upplöstes dock efter bara något år efter ett par nyvaloch sammanträdde inte förrän efter februarirevolutionen 1917. Dessutom tillätt tsaren arbetarna att sätta upp arbetarråd, så kallade sovjeter. Finland fick samtidigt allmän rösträtt för kvinnor och män till en nyinrättad enkammarriksdag, men efter 1909 tog förryskningspolitiken fart där och den finska lantdagen fick inte sammanträda förrän år 1917.

De revolutionära stämningarna i Ryssland fortsatte och bristen på mat kulminerade i februarirevolutionen 1917 mot tsarväldet. Tsaren försökte återigen återupprätta kontrollen över landet och soldater sändes ut för att skingra massorna, det slutade dock med att soldaterna sköt sina officerare och ställde sig på demonstranternas sida. Tsaren hade nu inget annat val än att abdikera. En provisorisk regering under Aleksandr Kerenskij installerades. Bolsjevikerna var emellertid de som hade störst inflytande i arbetarråden. Rysslands förluster och nederlag i det pågående första världskriget gjorde att den stora opinionen vände sig mot den provisoriska regeringen som valt att fortsätta kriget. Man krävde nu mer makt åt sovjeterna, och bolsjevikerna var med bland annat med de mer ledande Lenin och Zinovjev de som hade den egentliga makten i huvudstaden Petrograd (nuvarande Sankt Petersburg). De fick allt större stöd, och även inom majoritetspartiet, "Socialistrevolutionärerna", som var Kerenskijs parti, valde medlemmar att gå över till bolsjevikerna som utlovade förändring.

I oktoberrevolutionen den 6 november tog bolsjevikerna makten i Petrograd och kunde upprätta regering efter en i det närmaste oblodig revolution. Ryska SFSR bildades och efter fredsförhandlingarna Brest-Litovsk drog sig Ryssland ur kriget. Ryska inbördeskriget 1918-1922 utkämpades mellan röda armén och den vita armén som var understödd av flera länder som tidigare varit på samma sida om Ryssland i första världskriget. Efter att röda armén lyckats försvara revolutionen utropades Sovjetunionen 1922.

Lenin som varit ledaren för bolsjevikerna samt ordförande i Ryska SFSR efterträddes av Josef Stalin som var generalsekreterare i centralkommittén 1922 efter en maktkamp med Lev Trotskij och hans fraktion inom kommunistpartiet. Stalin industrialiserade Sovjetunionen och skapade en stormakt av det tidigare omoderna landet. Hans tid vid makten kom också att kännetecknas av en utbredd personkult och utrensningar av oliktänkande.

Under andra världskriget fördes ett utplåningskrig mellan Tyskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat Operation Barbarossa 1941, där flera sovjetiska städer var belägrade av tyska soldater under lång tid. I slutändan knäckte dock Sovjetunionens industri, dess stora befolkning och kalla vintrar Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 8 668 000 döda soldater, 16 900 000 döda civila^{[källa behövs]} och ett sönderbombat och plundrat land. Försvarskriget och motoffensiven från Sovjetunionens sida brukar benämnas Det stora fosterländska kriget och segern firas varje år den 9 maj då tyskarna kapitulerade.

Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå samt att de båda blocken gav stöd till varsin part i en konflikt inom eller mellan andra länder (t.ex. Koreakriget 1953). Det kalla kriget märktes även inom vapenutvecklingen, både USA och Sovjetunionen hade några år efter andra världskriget utvecklat både atombomben och vätebomben. Senare under 1970-talet talades det också mycket om den så kallade neutronbomben.

Sovjetunionen hade en gynnsam position utrikes som motståndare till "Nordamerikansk imperialism" vilket ledde till att Sovjetunionen hade stort stöd hos befolkningen i den kolonialiserade världen i Afrika, Latinamerika, Asien och Mellanöstern. Sovjetunionen hade även många framgångar i början då man till exempel chockade motståndaren genom att skicka upp den första satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden. Ryssarna genomförde också den första obemannade landningen på månen, som verifierades av ett chockat Storbritannien och har än idag (2007) som enda stat skickat upp en helt automatiserad obemannad rymdfärja, Buran (ryska för snöstorm) för att sedan landa den igen (1988). Det kan nämnas att rymdfärjan aldrig hade någon bemannad besättning, då anslagan drogs in för projektet efter Sovjetunionens kollaps.

Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet, Michail Gorbatjov, reformera landets ekonomi, och tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall. Slagorden för hans kampanj blev glasnost (ryska för 'öppenhet') och perestrojka (ryska för 'ombyggnad'). Försöken skapade dock katastrofala socio-ekonomiska förhållanden i Östeuropa, vilket kulminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991. Ryssland förklarade sig vara en självständig stat 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt 26 december samma år. Ryssland har sedan kommunismens kollaps, som den största Sovjetdelstaten, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska, sociala och militära problem.

[redigera] Geografi

Ryssland, som med sin yta på 17 075 200 km² är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den eurasiska superkontinenten, från Östersjön i väster till Berings sund i öster, och ligger således både i Europa och Asien (gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen). Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr. Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6600 kilometer långt; det sträcker sig över 11 tidszoner. Rysslands kustlinje till världshaven är 37 000 kilometer lång, från Japanska havet (Stilla havet) i sydöst till Vita havet (Norra ishavet) i nordväst.

Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, reser sig med sina 5 642 meter), Uralbergen och Altaj. Uralbergen, som löper i nord-sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst-östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat.

Det gränsar i väster till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina samt, via exklaven Kaliningrad, till Litauen och Polen, i sydväst till Georgien och Azerbajdzjan, och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. I öster avgränsas det av kusten till Stilla havet och i norr av den till Norra ishavet.

Europeiska Ryssland, som sträcker sig från västgränsen till Uralbergen, är ett enormt lågland, genomkorsat av floderna Volga, Don och Dnjepr; detta är landets rikaste region. Kaukasusregionen i södra europeiska Ryssland är ett enormt stäppområde som sträcker sig norr om bergskedjan Stora Kaukasus mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Uralbergen sträcker sig från norr till söder och rymmer viktiga mineral- och oljetillgångar. Sibirien sträcker sig från Uralbergen till stillahavskusten. Detta enorma område är rikt på naturressurser, men är glest befolkat på grund av de stränga klimatförhållandena. Den del av Centralasien som ligger i Ryssland består av öken, stäpp och berg; delar av detta område ligger under havets nivå.

[redigera] Demografi

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla havet. Enligt uppskattning från år 2006 har landet omkring 142 400 000 invånare. Rysslands befolkning har på senare år minskat drastiskt till följd av ökade dödstal i relation till de minskande födelsetalen.

I landet lever många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. Enligt 2002 års folkräkning var 79,83 % ryssar, 3,83 % tatarer, 2,03 % ukrainare, 1,15 % basjkirer, 1,13 % tjuvasjer, 0,94 % tjetjener, 0,78 % armenier och återstående grupper 10,3 % (vitryssar, moldaver, tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner, med flera).

Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka; andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism och judendom.

[redigera] Språk

Det största språket i landet är ryska. Andra större språk (med mer än 1 miljon talare) är tatariska, ukrainska, basjkiriska, tjetjenska och tjuvasjiska. Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort ett i området viktigt språk till officiellt språk inom delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, varför de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken.

[redigera] Statsskick och politik

Huvudartikel: Politik i Ryssland

Ryssland är enligt konstitutionen en semipresidentiell förbundsrepublik. Presidenten har stor makt och föreslår premiärminister för duman (ett formellt inslag av parlamentarism, se närmare i artikeln semipresidentialism) och kan också upplösa duman och utlysa nyval.

Det lagstiftande och representativa organet är Federala församlingen som är uppdelad i två kammare: Statsduman med 450 ledamöter som väljs vart fjärde år, hälften väljs med ett proportionellt valsystem, och andra hälften väljs genom majoritetsval i enmansvalkretsar, samt Federationsrådet bestående av 178 ledamöter. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna budgeten och stifta lagar.

Statschef och president är sedan 31 december 1999 Vladimir Putin.

Presidenten väljs vart fjärde år direkt av folket, senast år 2004, och han kan bara sitta i två mandatperioder. Det har pågått diskussioner om en eventuell tredje mandatperiod för Vladimir Putin och om på vilka sätt detta skulle kunna bli möjligt genom en ändring i grundlagen. Det verkar för närvarande (2007) dock inte bli av, då Putin inte ställer upp för omval.

[redigera] Förvaltning

[redigera] Under presidenten

Direkt under presidenten lyder följande federala ministerier med nedanstående underställda myndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

• Inrikesministeriet (MVD) × (delvis †)
  • Federala migrationsmyndigheten ×
• Katastrofministeriet † (delvis ×)
• Utrikesministeriet
• Försvarsministeriet †
  • Federala myndigheten för militärtekniskt samarbete
  • Federala försvarsupphandlingsmyndigheten
  • Federala myndigheten för exportkontroll
  • Federala myndigheten för särskild byggnadsverksamhet † (byggnadstrupperna)
• Justitieministeriet
  • Federala fångvårdsmyndigheten ×
  • Federala fastighetsregistermyndigheten
  • Federala domstolsmyndigheten
• Fältjägartjänsten (statens kurirväsende)×
• Federala underrättelsetjänsten †
• Federala säkerhetstjänsten †
• Federala narkotikapolisen ×
• Federala skyddstjänsten †
• Överstyrelsen för presidentens speciella program †

[redigera] Under ryska federationens regering

Under ryska federationens regering, lyder följande federala ministerier, med underlydande myndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

• Hälso- och socialministeriet
• Ministeriet för kultur och massmedia
• Utbildnings- och vetenskapsministeriet
• Naturresursministeriet
• Energiministeriet
• Regionala utvecklingsministeriet
• Transportministeriet
• Ministeriet för informationstekonologi och kommunikationer
• Finansministeriet
• Handels- och ekonomiministeriet
• Federala näringsfrihetsmyndigheten
• Federala luftfartsmyndigheten
• Federala tullmyndigheten ×
• Federala hydrometeorologiska myndigheten
• Federala statistiska mydnigheten
• Federala finansmarknadsmyndigheten
• Federala miljö-, teknik- och kärnkraftsinspektionen
• Federala kärnkraftsmyndigheten
• Federala rymdmyndigheten
• Federala turistmyndigheten
• Federala myndigheten för sport och fysisk kultur

† = militär myndighet × = polisiär myndighet

[redigera] Ekonomi

Ryssland kämpar fortfarande, över ett decennium efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena.

Landet började återhämta sig 1997, men när den asiatiska finansiella krisen fick sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 procent årligen, skapad främst av oljeinkomster. Tydliga tecken på det är Rysslandstornet och Federationstornet som kommer att tillhöra världens högsta skyskrapor.

Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80 procent av landets export. Viktiga råvaror är olja, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i dollar) och svängningar i råvarupriserna.

En stor del av marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen, bland annat genom att köpa upp företag för struntsummor. President Vladimir Putin och hans maktgrupp, "siloviki" (mest före detta officerare i underrättelsetjänsten) har på senare år tagit ett allt starkare grepp om hela samhället, inklusive ekonomin. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Bankernas affärsidé verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemene man. EU och världsbanken har dock dragit igång projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot oligarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att just tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi och marknadsekonomi.

[redigera] Jordbruk

Åkerarealens användning i Ryssland 2004[2] (1 000-tals hektar)
	Vete	Råg	Korn	Havre	Majs	Sorghum	Ris	Potatis	Sockerbetor
Ryssland	22 920	1 860	9 562	3 286	870	26	125	3 130	790

Den totala skördens storlek i Ryssland 2004[3] (1 000-tals ton)
	Vete	Råg	Korn	Havre	Majs	Sorghum	Ris	Potatis	Sockerbetor
Ryssland	45 413	2 872	17 180	4 955	3 516	44	471	35 914	21 848

Den totala köttproduktionen Ryssland 2004[4] (1 000-tals ton)
	Nötkött inklusive buffelkött	Får och getkött	Griskött
Ryssland	1 951	144	1 644

Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar 2003[5]
	Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar (1 000-tals personer)	I procent av den totala förvärvsarbetande befolkningen
Ryssland	7 571	9,7

[redigera] Försvar

Huvudartikel: Rysslands militär

[redigera] Organisation

Rysslands försvarsmakt, "Вооружённые Силы Российской Федерации" (den ryska federationens väpnade styrkor), består av tre försvarsgrenar: markstridskrafterna, marinen och flygvapnet. Det finns dessutom fyra vapengrenar. Tre av dessa, de strategiska raketstridskrafterna, de militära rymdstridskrafterna och de luftburna stridskrafterna, är självständiga och försvarsgrensliknande. Den fjärde vapengrenen, luftförsvarsstridskrafterna, är underställd flygvapnet. Liksom försvarsgrenarna och vapengrenarna är även byggnadstrupperna, järnvägstrupperna och NBC-skyddstrupperna direkt underställda försvarsministeriet.

[redigera] Personal

Ryssland har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär 11 % av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är 12 månader för studenter och 24 månader för övriga. Deserteringar är mycket vanligt förekommande på grund av misshandel, utpressning och undernäring. Den ryska försvarsmakten har i fredstid en personalstyrka om en miljon soldater. Övergång till en yrkesarmé är under utredning, men statsbudgetens katastrofala tillstånd och den militära hierarkins motstånd gör det osannolikt att planerna kan förverkligas inom en snar framtid.

[redigera] Materiel

Rent numerärt har Ryssland fortfarande en imponerande militär arsenal (se nedan), men materielens, personalens och ledningssystemens kvalitet, och därmed den ryska försvarsmaktens stridsförmåga, kan starkt ifrågasättas efter de politiska och ekonomiska omvälvningar som ägt rum efter Sovjetunionens fall.

• Pansarfordon 48 000
• Artilleripjäser 30 000
• Stridsflyg 7 000
• Stridsfartyg 700

Rysslands kärnvapenarsenal har kraftigt minskat efter Sovjentunionens fall, men Ryssland hade 2006 ändå över 5 000 operativa kärnstridsspetar, med ytterligare 10 000 inoperativa. Från 2005 förekommer på en direkt order av president Putin, en medveten modernisering av landets nukleära stridsförmåga.

[redigera] Kultur

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland.

Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solzjenitsyn.

Några kända ryska kompositörer är Pjotr Tjajkovskij, Michail Glinka, Alexander Skrjabin, Alexander Borodin, Modest Musorgskij, Dmitrij Sjostakovitj, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij.

Se även artikeln om rysk konst.

[redigera] Administrativ indelning

Huvudartiklar: Rysslands administrativa indelning, Rysslands generalguvernement samt Rysslands federationssubjekt

Federala distrikt Dalnevostotjnyj Privolzjskij Severo-Zapadnyj Sibirskij Tsentralnyj Uralskij Juzjnyj Delrepubliker Adygeiska republiken Altajrepubliken Basjkirien Burjatien Dagestan Ingusjien Kabardinien-Balkarien Kalmuckien Karatjajen-Tjerkessien Karelska republiken Komi Marij El Mordvinien Sacha (Jakutien) Nordossetien Tatarstan Tuva Udmurtien Chakassien Tjetjenien Tjuvasjien Territorier - kraj Altaj Krasnodar Krasnojarsk Primorje Stavropol Chabarovsk

Län - oblast Amur Archangelsk Astrachan Belgorod Brjansk Ivanovo Irkutsk Jaroslavl Kaliningrad Kaluga Kamtjatka Kemerovo Kirov Kostroma Kurgan Kursk Leningrad Lipetsk Magadan Moskva Murmansk Nizjnij Novgorod Novgorod Novosibirsk Omsk Orenburg Orjol Penza Perm Pskov

Rjazan Rostov Sachalin Samara Saratov Smolensk Sverdlovsk Tambov Tomsk Tiumen Tjeljabinsk Tjita Tula Tver Uljanovsk Vladimir Volgograd Vologda Voronezj Federala städer Moskva Sankt Petersburg Autonoma län - Avtonomnaja oblast Judiska autonoma länet Autonoma områden - Avtonomnyj okrug Aginska Burjatien Komi-Permjakien Korjakien Nentsien Dolgano-Nentsien (Tajmyrien) Ust-Ordynska Burjatien Chantien-Mansien Tjuktjien Evenkij Jamalo-Nentsien

[redigera] Referenser

1. ^ Ryska ambassaden i Sverige - Allmän information om Ryssland
2. ^ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 232
3. ^ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 234
4. ^ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 238
5. ^ {http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 240

[redigera] Se även

• Lista över Rysslands statsöverhuvuden
• Sovjetunionen
• Kaliningrad
• Rysk konst