Autoklav

Wikipedia

Autoklav är en form av tryckkokare där kemikalier, plast, textilier, glas och metallvaror kan steriliseras. Autoklaver används bland annat i biologiska laboratorier och inom sjukvård även när man framställer kolfiberdetaljer används en slags autoklav där man "bakar" detaljen. Autoklaven uppfanns 1879 av den franske mikrobiologen Charles Chamberland.

[redigera] Typer

När det gäller små autoklaver s.k. bordsautoklaver (finns hos främst tandläkare men även läkare, veterinärer och tatuerare) skall de uppfylla kraven enligt Europanorm EN13060 och delas enligt denna norm in i tre huvudgrupper:

• B-cykel (big): Skall klara av att sterilisera alla typer av last som en stor autoklav (enligt EN285) kan.
• S-cykel (specific): En autoklav speciellt utvecklas och testad för en specifik produkt eller last.
• N-cykel (naked): En autoklav som endast kan sterilisera solid oförpackad last (ej poröst, ej ihåligt)

[redigera] Funktion

Lasten kan sedan delas upp i tre huvudgrupper:

• Solida: Kräver inte mycket av autoklaven utan just bara "tryckkokning" dvs ett par ångpulser för att få ut luften och mätta kammaren med ånga och sedan sterilisera med 2,16 bar och 134°C i minst 3 minuter
• Ihåliga: För att kunna sterilsera en ihålig last krävs ett så kallat fraktionerat förvakuum dvs flera djupa vakuum pulser varvat med övertryckspulser som drar ur all luft ur alla ihåligheter i till exempel ett instrument eller en tandläkarturbin annars ligger luften kvar i ihåligheterna och "isolerar" så att ånga inte kommer åt överallt för en 100% sterilisering. Här finns två olika klasser, A och B, beroende på hur "svår" lasten är efter förvakuumet samma som för solida laster 2,16 bar och 134°C i minst 3 min
• Porösa: Främst textilier, samma här som ovan lasten kräver förvakuum för att få full ångpenetrering och behöver även torkas efter processen

En förutsättning för att godset skall förbli sterilt även efter autoklavprocessen är att det förpackat på ett lämpligt sätt, till detta används speciellt påsar (enligt EN868) som består av en pappersida och en plastsida och som svetsas igen innan man lägger in godset i autoklaven. Påsen är i normalfallet helt tät men när den blir fuktig släpper pappret in ånga som därmed kan sterilisera godset. Efter förvakuum och sterilfas behöver man därför torka godset så att pappret åter blir tätt och håller det sterila sterilt. Detta görs åter genom vakuum (så kallat eftervakuum). Genom att sänka trycket kokar vattnet bort och påsen och godset inuti blir torrt och kan lagras.