Balsamering
Wikipedia
 |
Denna sida har blivit delvis skrivskyddad från redigering. Detta innebär att endast användare som har varit registrerade i minst 4 dagar kan redigera sidan. Önskade ändringar i artikeln kan tas upp på artikelns diskussionssida. I allmänhet är en halvlåsning tillfällig, men undantag kan finnas. På begäran om åtgärder kan man be att sidan ska låsas upp. |
Balsamering, i de flesta moderna samhällen, är konsten och vetenskapen om att temporärt konservera människolik för att förhindra förruttning och göra möjligt lit de parade vid begravning. Balsamering har en lång historik, och några forna kulturer hade balsameringsprocesser som hade stor religiös innebörd.
När man balsamerar i modern tid ersätter man blodet med fomalin. Nutida är balsamering ett litet ingrepp som innebär att man via lårartären under lätt tryck sprutar in 5 – 10% formalinlösning ut i kroppens alla vävnader. För att minska ett alltför högt tryck i ådrorna öppnas lårvenen under ingreppet och sys igen efteråt med ett par stygn.
[redigera] Fornegypten
I den egyptiska religionen trodde man på ett liv efter döden. Man trodde att de döda skulle uppstå där de begravts. Därför byggde man pyramider som skulle bli faraos bostad efter döden. Man lade ner tjänare, djur och dyrbarheter som guld i pyramiden.
Förmodligen gjordes de första balsameringsförsöken 3 400 år f. kr. Man har hittat en bevarad mumie som begravdes för ungefär 4 700 år sedan. Det är det äldsta mumifieringsfynd man har hittat.
Balsameringen utfördes med nästan rituell noggrannhet. Först togs inälvorna och hjärnan ut ur kroppen. Organen hälldes i speciella s.k. kanopiska kärl. Den nu tömda kroppen tvättades och gneds med salt. Tomrummen fylldes med linnetrasor, och väldoftande örter och oljor. Efter 70 dagar tvättades kroppen igen och man täckte ögon, öron och näsa med bivax. Ansiktet sminkades och läppar, naglar, handflator och fotsulor färgades. Sedan började man linda den döde. Först lindades fingrar och tår, sedan armar och ben och slutligen bålen. Som mest kunde det gå åt åtminstone 100 meter linnebindlar. Balsameringen avslutades med att pensla den lindade kroppen med en gummilösning. Den lindade kroppen lades ofta i en smyckad trä- eller stenkista, s.k. sarkofag.
