Bremiska krigen
Wikipedia
Bremiska krigen, en konflikt mellan Sverige och den fria riksstaden Bremen som ledde till två mycket begränsade krig 1653-1654 och 1665-1666. Sverige erhöll efter Westfaliska freden hertigdömet Bremen, men själva staden Bremen som av tradition hade åtnjutit omfattande självstyre hade brutits ur hertigdömet Bremen 1646 när det stod klart att detta skulle avträdas till Sverige. Bremens sent tillkomna frihetsbrev erkändes dock inte av Sverige vilket innebar att förhållandet mellan Bremen och den svenska kronan blev oklart och spänt de följande decennierna. Sverige hade visserligen i westfaliska freden förbundit sig att lämna Bremens gamla kyrkliga och politiska fri- och rättigheter oantastade, men gjorde sedermera anspråk på en viss överhöghet (det fordrade bland annat hyllning och att få inlägga en besättning i staden).
[redigera] Första Bremiska kriget
I slutet av mars 1654 beordrar Drottning Kristina Hans Christoff von Königsmarck, som är guvernör i området, att besätta orten Burg nära Bremen. Kristina abdikerar och Karl X Gustav vill få ett snabbt slut på konflikten. Han börjar med att ge Königsmarck tillräckligt med trupper för att kunna klara av de styrkor som staden Bremen kan ställa upp. Därefter besätter han några strategiska punkter kring staden. Det blir aldrig några riktiga stridshandlingar. I september 1654 sluts ett stillestånd och fredsförhandlingar inleds som resulterar i recessen i Stade.
Enligt recessen skall staden Bremen ställa sig under de svenska kungarna på samma sätt som den ställt sig under de forna bremiska ärkebiskoparna.
[redigera] Andra Bremiska kriget
Bremens vägran att hylla Karl XI och dess anspråk på riksomedelbarhet med mera ledde 1665 till en krigsförklaring av Karl XI :s förmyndarregering. Svenskarnas mening var dock inte så mycket att betvinga Bremen som att skaffa sig en förevändning att i Tyskland hålla en stridsfärdig armé - som ett lockbete för subsidie-bringande allianser - under en tidpunkt av diplomatiska förvecklingar. Det inträffade inte heller några egentliga sammandrabbningar i detta för den svenska ledningen föga hedrande krig. Karl Gustav Wrangel anlände med en militär styrka från Pommern till Bremen och ca 11 000 man deltog i en blockad av staden. I september samma år intervenerade hertigdömet Lüneburg i tvisten på Bremens sida. I en osäker situation får Wrangel information om att en allians mellan Nederländerna, Danmark, Brandenburg och Lüneburg är i vardande. En lüneburgsk armé anländer med 16 000 man och börjar uppträda hotfullt. Brist på pengar och material och hotet av intervention, får Wrangel att göra eftergifter i förhandlingarna med Bremen och den 15 november 1666 undertecknas slutligen traktaten i Habenhausen.
Enligt traktaten avstod Bremen till 1700 från att låta sig representeras på tyska riksdagen och från säte och stämma i nedersachsiska kretsen samt att använda titeln riksstad i offentliga handlingar, men bibehöll rätten att lyda direkt under den tysk-romerske kejsaren. De befästningar som hade uppförts av svenskarna på stadens område revs ned och Sverige förband sig att avstå från fientligheter vid möjliga tvister med staden. Vidare skulle Bremen betala skatt till såväl Sverige som den tysk-romerske kejsaren. Utgången av "kriget" var ett klart nederlag för Sverige och tvistefrågorna mellan staden och Sverige blev inte lösta. Men huset Hannover, till vilket Sverige 1719 avträtt hertigdömet Bremen, erkände 1741 stadens riksomedelbarhet
[redigera] Freder
- Freden i Stade den 28 november 1654.
- Traktaten i Habenhausen 15 november 1666.