Buckanjär
Wikipedia
Buckanjärer var till en början de huvudsakligen manliga före detta livegna från Europa, som levde på de karibiska öarna. Senare kom såväl infödda amerikaner som personer från Afrika att ansluta sig till dem. Efter spanska anfall började de med sjöröveri. Deras starkaste fäste var ön Tortuga, och även den engelska staden Port Royal.
Ordet buckanjär är en försvenskning av en ursprungligen karibisk term och den är vanligt förkommande i litteraturen om sena 1500- och 1600-talens karibiska sjörövare; i 1676 års lexikon beskrevs buckajärerna som the rude rabble in Jamaica av signaturen E. Cole.
Det fanns två sorters jägare på Hispañola, skrev buckanjären Alexander Olivier Exquemelin i Piratica America 1678, den ena var: [t]jurjägarna [som kallades] buckanjärer. Förr fanns det gott och väl 500- 600 på ön, men [1678] är de inte ens 300, eftersom tjurarna blivit så få att jägarna måste vara mycket skickliga för att få något. Han skriver vidare att boucan var namnet på tjurjägarnas fasta läger, vari de stannade i: […] tre till fyra månader, ibland mer än ett år.
Denna tolkning skiljer sig markant från Eirik Hornborgs. "Termen buckanjär", skriver Hornborg och får medhåll av de flesta andra kommentatorer och uppslagsverk; är deskriptiv och roten till ordet finns i de karibiska språkets boucán, ett särskilt sätt att tillreda infångade djur som brukades av de jägare från segelfartygen som slog sig ned bland kariberna och arawakerna i Hispañola.
Boucán innebar att köttet skars upp i remsor när det fortfarande var rått för att sedan torkas och saltas, varefter det grillades.
Termen buckanjär är, oavsett den ordagranna betydelsen, geografiskt bunden till Karibien. I likhet med termen flibustiär var buckanjär inte från början knuten till sjörövarskrået, en buckanjär var ursprungligen inte ens nödvändigtvis en kriminell person, om än han måste vara ohyfsad, enligt E. Cole.
Termen buckanjär är ålderdomlig och lyser med sin frånvaro i till exempel Svenska Akademiens ordlista (SAOL 1998). Men trots detta brukas ordet allmänt i såväl äldre som yngre svensk - och engelskspråkig litteratur.
