Carl-Anders Ifvarsson
Wikipedia
Carl-Anders Ifvarsson, född den 7 november 1939 i Stockholm, son till Folke Ifvarsson och Ebba (född Bergman) är en politiker och ämbetsman från Lidingö.
Ifvarsson avlade studentexamen på Lidingö högre allmänna läroverk 1957 och juris kandidatexamen vid Stockholms universitet 1966.
[redigera] Karriär
- Amanuens och sekreterare i Stockholms stads rätts- och polisdirektion 1962-1964
- Sekreterare i Folkpartiets riksdagsgrupp 1964-1967
- Borgarrådssekreterare i Stockholms stad (personalroteln) 1967-1970
- Kommunalråd i Lidingö kommun (social- och kulturoteln) 1971-1978
- Statsekreterare i socialdepartementet 1978-1979 och 1991-1994
- Politiskt sakkunnig (statssekreterares namn) 1979-1981
- Överdirektör i Socialstyrelsen 1981-91
- Generaldirektör för Patent- och registreringsverket (PRV) 1995-2000
Ifvarsson har haft en rad kommunala uppdrag, bland annat som kommunfullmäktig i Lidingö kommun 1967-1981 samt en rad kommunala uppdrag för Folkpartiet liberalerna. Han är sedan 2002 landstingsledamot i Stockholms läns landsting och har utöver det flera olika landstingskommunala uppdrag. Han har varit svensk representant i olika internationella organisationer, bland annat ECOSOC (FN), Europeiska Patentorganisationen (EPO) och OHIM (EU). Ifvarsson har även ideella uppdrag, bland annat som styrelseordförande för Nyckelviksskolan sedan 1995 och ordförande i den svenska vänföreningen för fredsprojektet Neve Shalom/Wahat al Salam.
Han har arbetat med en rad offentliga utredningar och han var bland annat ordförande i Familjekonomiska utredningen (1981-1982) och Socialtjänstkommittén (1991-1995). Han är särskild utredare av förstärkt tystnadsplikt för patentombud sedan 2005.