Folkpartiet liberalerna

Wikipedia

Folkpartiet liberalerna {{{partinamn_officiellt}}}
Partiledare	{{{partiledare}}}
Partiordförande	Lars Leijonborg
Språkrör	{{{språkrör}}}
Talesperson(er)	{{{talesperson}}}
Partisekreterare	Erik Ullenhag
Gruppledare i riksdagen	Johan Pehrson
Gruppledare i senaten	{{{senatsledare}}}
Gruppledare i representanthuset	{{{representanthusledare}}}
Grundat	19341
Huvudkontor	Drottninggatan 97, Stockholm
Antal medlemmar	20 382 (5:e)
Politisk ideologi	Socialliberalism
Internationellt samarbetsorgan	Liberala internationalen
Nordiskt samarbetsorgan	{{{norden}}}
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiet (ELDR)
Partigrupp i Europaparlamentet	Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE)
Färg(er)	Blå, orange
Webbplats	www.folkpartiet.se
1Partiet räknar sina rötter till Frisinnade landsföreningen, som grundades 23 februari 1902.

Folkpartiet liberalerna (fp), folkpartiet, är ett svenskt politiskt parti, grundat i sin nuvarande form 1934 men med rötter i Frisinnade landsföreningen som grundades 1902. Partiet definierar liberalismen och särskilt socialliberalismen som sin ideologi. Folkpartiet befinner sig i regeringsställning sedan 2006 tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Dess senaste statsminister var Ola Ullsten (1978–1979). Partiet tillhör det borgerliga blocket i riksdagen och samarbetar inom Allians för Sverige.

Innehåll 1 Historia 1.1 Historiska föregångare 1.2 1902-1934 1.3 1934-1944 1.4 1944-1967 1.5 1967-1983 1.6 1983-1995 1.7 1995-2006 1.8 2006-nutid 1.8.1 Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006 2 Idéutveckling 3 Ideologi 4 Valresultat 5 Lista över partiföreträdare 5.1 Partiledare genom tiderna 5.2 Partistyrelseledamöter (nuvarande) 5.3 Partisekreterare genom tiderna 5.4 Europaparlamentariker genom tiderna 5.5 Talespersoner (nuvarande) 6 Samverkande organisationer 7 Externa länkar 8 Källor

[redigera] Historia

[redigera] Historiska föregångare

Folkpartiet räknar sin historia tillbaka till enskilda föregångare på 1700-talet. Anders Chydenius, församlingspräst från Österbotten och riksdagsman 1765–1766, drev fram ekonomiska avregleringar, bland annat avskaffande av det bottniska handelstvånget, och införande av världens äldsta lag om tryckfrihet. Senare slogs han för sociala reformer för de fattiga på landsbygden i Sverige och Finland.

År 1809 grundades ett parti i den svenska riksdagen som kallade sig liberalt. Det är därför förmodligen det första i världen, men blev ganska kortlivat. Bland de saker som liberalerna vid denna tid genomförde ingick den nya regeringsformen 1809, där bland annat JO-ämbetet inrättades, och ett återställande av tryckfrihetsförordningen efter Gustaf III:s censur. En av de ledande svenska liberalerna under 1800-talet var Adolf Hedin.

Ett parti med namnet folkpartiet bildades i andra kammaren 1895. Viktiga frågor vid denna tid var frihandel (avskaffande av spannmålstullarna) och rösträttsreformer. Tillsammans med två andra liberala grupper i riksdagen bildade man 16 januari 1900 Liberala samlingspartiet som kom att bestå till partisprängningen 1923.

[redigera] 1902-1934

1902 bildades Frisinnade landsföreningen av bland andra Gustav Rosén för att hjälpa Liberala samlingspartiet, som var ett rent riksdagsparti, med valkampanjer. Frisinnade landsföreningen hade sina rötter i den s.k. rösträttsrörelsen, vars symbol var blåklinten som därför numera ingår i folkpartiets logotyp.

Liberala samlingspartiet delades efter stora interna stridigheter i två partier 1923. Motsättningarna rörde främst inställningen till ett förbud mot alkohol. En folkomröstning i den frågan hade anordnats 1922, och förbudsanhängarna hade förlorat. Majoriteten i frisinnade landsföreningen ville dock fortsätta att verka för införande av ett förbud och motståndarna till ett förbud tågade därför bokstavligen talat ut från partiet efter landsmötesbeslutet. I riksdagen bildade de kvarvarande liberalerna i frisinnade landsföreningen frisinnade folkpartiet och partisplittrarna bildade Sveriges liberala parti, som i riksdagen kallade sig liberala riksdagspartiet. Medan frisinnade folkpartiet alltjämt spelade en betydelsefull roll i riksdag och regering tynade utbrytarpartiet bort till en handfull mandat.

[redigera] 1934-1944

Frisinnade folkpartiet och Sveriges liberala parti återförenades 1934 i folkpartiet. Folkpartiet stod utanför regeringen under tiden fram till bildandet av samlingsregeringen i december 1939. Under andra världskriget intog folkpartiet en mindre tyskvänlig hållning än regeringen i övrigt.

[redigera] 1944-1967

1944 valdes Bertil Ohlin till ny partiledare. Under dennes ledning växte folkpartiet till att bli det största oppositionspartiet och i valen 1948, 1952 och 1956, hamnade man mellan 23-24%, dock utan att hamna i regeringsställning. Striden kring ATP-frågan i slutet av 50-talet, där folkpartiets linje präglades av viss kluvenhet, blev en negativ vändpunkt för partiet med minskat stöd i valmanskåren.

[redigera] 1967-1983

1967 valdes Sven Wedén till partiledare. Det förväntade maktskiftet 1968 gick om intet (tvärtom fick socialdemokraterna egen majoritet i andra kammaren). Wedén avgick 1969 och efterträddes av Gunnar Helén. Under 60-talet och början av 70-talet sökte folkpartiet skapa en samarbetskoalition med centerpartiet, för att på så sätt skapa ett kraftfullt alternativ till de regerande socialdemokraterna. Efter valet 1973 försökte man få till stånd en partisammanslagning med centerpartiet, vilket dock misslyckades sedan centern sagt nej. Samtidigt skedde en markant föryngring av partiets ledande företrädare, med bland andra Per Ahlmark och Ola Ullsten i spetsen. Per Ahlmark efterträdde Helén som partiledare 1975.

Efter valet 1976 medverkade folkpartiet till bildandet av en borgerlig trepartiregering under centerledaren Thorbjörn Fälldins ledning. Per Ahlmark, som var vice statsminister i regeringen, lämnade av personliga skäl politiken 1978 och efterträddes av Ola Ullsten.

Folkpartiet kom att bli det enda parti som medverkade i samtliga borgerliga regeringar mellan 1976 och 1982, under en period (1978-1979) i en folkpartistisk enpartiregering med Ola Ullsten som statsminister.

[redigera] 1983-1995

1983 valdes Bengt Westerberg till partiledare, sedan Ola Ullsten avgått i svallvågorna efter ett mycket dåligt valresultat i 1982 års val. Westerbergs första riksdagsval som partiledare, 1985, innebar en remarkabel uppgång för partiet och uttrycket "Westerbergeffekten" myntades.

1990 lades ordet "liberalerna" till partinamnet.

1991-94 ingick folkpartiet i den borgerliga fyrpartiregeringen under ledning av Carl Bildt.

[redigera] 1995-2006

1995 valdes Maria Leissner till partiledare. Hon avgick dock redan efter två år och ersattes 1997 av Lars Leijonborg. Leijonborg hade till en början svårt att vända opinionen och i valet 1998 nådde partiet sin sämsta notering någonsin med endast 4,7 % av rösterna.

Valet 2002 blev en stor framgång för folkpartiet, då man med 13,3 % av rösterna nådde sin bästa notering sedan riksdagsvalet 1985, och blev därmed tredje största parti i riksdagen. Folkpartiets riksdagsgrupp ökade från 16 till 48 mandat. Valframgången kopplas ofta samman med det under valrörelsen presenterade förslaget om krav på så kallat "språktest" för beviljande av medborgarskap, som skapade stor uppmärksamhet kring partiet.

[redigera] 2006-nutid

Inför valet 2006 ingick folkpartiet i den borgerliga samarbetskonstellationen Allians för Sverige, där syftet var att nå ett maktskifte, vilket de också lyckades med. Folkpartiet gick dock ned, vilket delvis berodde på en dataintrångsskandal som uppdagades endast några veckor innan valet. Folkpartiet fick 7,5% (-5,9%). Alliansen erhöll tillsammans 48,1% av rösterna och en riksdagsmajoritet. Moderaterna ökade kraftigt och anses ha tagit tillbaka många av de väljare de förlorade till Folkpartiet i valet 2002.

Av de 349 mandat som finns i riksdagen fick alliansen 178, varav Folkpartiet fick 28.

[redigera] Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006

Huvudartikel Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006

Den 4 september 2006 polisanmälde socialdemokraterna ett dataintrång i socialdemokraternas interna nätverk, som ska ha bedrivits under längre tid. Affären fick flera partimedlemmar inom Folkpartiet att avgå från sina poster.

10 April - 11 April 2007 Rättegången hålls mot Niklas Sörman,Per Jodenius,Niklas Svensson, Johan Jakobsson,Niki Westberg och Nicklas Lagerlöf.

[redigera] Idéutveckling

Folkpartiets liberalism har kännetecknats av ett starkt betonande av fri- och rättigheter. Detta tog sig länge i uttryck i den folkliga och socialt engagerade frisinnet med stark förankring i frikyrka och nykterhetsrörelse och i en socialliberalism där även personer med kulturradikala drag fanns representerade. Den tidigare starka frisinnade falangen i partiet har sedan 1970-talet förlorat i inflytande, medan den traditionella socialliberalismen hade en betydande ställning fram till 1990-talet. Under 2000-talet har mer kulturradikala inslag och marknadsliberalism betonats, medan en minskad betydelse för medborgerliga fri- och rättigheter noterats. De nya paradfrågorna är till exempel krav på ordning och reda i skolan, hårda tag i kampen mot brott, en rejäl förbättring av SFI och att göra upp med "snällismen" i partiet.

Medieuppgifter under våren 2006 gjorde gällande att Folkpartiet hämtat en stor del av inspirationen till sin ideologiska omvandling från det danska partiet Venstre ^[1], särskilt ifråga om invandrings- och integrationspolitiken, något som dock förnekades av partiledaren Lars Leijonborg^[2].

[redigera] Ideologi

Folkpartiet definierar sig som ett liberalt parti. Liberalismen hävdar individens frihet och marknadens suveränitet och varnar för följderna av omfattande samhällsingripanden och högt skattetryck. Förre partiledaren Bertil Ohlin ansåg dock att staten i en fri ekonomi har ansvar för de svagaste och sämst ställda och att vissa begränsningar i den fria marknaden därför måste accepteras. Ohlin myntade termen "socialliberalism" som beteckning för denna politiska linje. Spänningar har funnits inom partiet mellan marknads- och nyliberaler å ena sidan och socialliberaler och frisinnade å den andra.

Dessa fem reformområden är de viktigaste för folkpartiet:

1. Egen makt – Du ska bestämma

2. Skolan

3. Det glömda Sverige

4. Global solidaritet

5. Jämställdhet och livskvalitet

[redigera] Valresultat

[redigera] Lista över partiföreträdare

För en lista över folkpartiets nuvarande riksdagsledamöter, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 2006-2010.

För en lista över liberala eller folkpartistiska statsministrar genom tiderna, se Sveriges statsminister.

För övriga personer, se Svenska folkpartister.

[redigera] Partiledare genom tiderna (Felix Hamrin och Ola Jeppsson, ordföranden i förtroenderådet respektive verkställande utskottet, 1934–1935) Gustaf Andersson, 1935–1944 Bertil Ohlin, 1944–1967 Sven Wedén, 1967–1969 Gunnar Helén, 1969–1975 Per Ahlmark, 1975–1978 Ola Ullsten, 1978–1983 Bengt Westerberg, 1983–1995 Maria Leissner, 1995–1997 Lars Leijonborg, 1997— [redigera] Partistyrelseledamöter (nuvarande) Jonas Andersson Ann-Cathrine André Martin Andreasson Jan Björklund Jan Ertsborn Anna Grönlund Krantz Carl B. Hamilton Claes Jägevall Lars Leijonborg Håkan Lindh Britt-Marie Lövgren Cecilia Malmström Helene Odenjung Marit Paulsen Johan Pehrson Karin Pilsäter Birgitta Rydberg Iva P. Ryggeståhl Nyamko Sabuni Olle Schmidt Erik Ullenhag Paula Werenfels Röttorp Barbro Westerholm

[redigera] Partisekreterare genom tiderna Gunnar Hammarlund, 1934–1943 Birger Lundström, 1943–1960 Olle Dahlén, 1960–1964 Cyril Olsson, 1964–1967 David Wirmark, 1967–1969 Carl Tham, 1969–1976 Gunnar Ström, 1976–1979 Lars Leijonborg, 1979–1982 Birgit Friggebo, 1982–1984 (tillförordnad) Peter Örn, 1984–1994 Susann Torgerson, 1994–1995 (tillförordnad) Torbjörn Pettersson, 1995–2001 Johan Pehrson, 2001–2002 Johan Jakobsson, 2002–2006 Helena Dyrssen, 2006 (tillförordnad) Erik Ullenhag, 2006— [redigera] Europaparlamentariker genom tiderna Hadar Cars, 1995–1999 Marit Paulsen, 1999–2004 Olle Schmidt, 1999–2004, 2006— Maria Carlshamre, 2004–2006 Cecilia Malmström, 1999–2006 [redigera] Talespersoner (nuvarande) Jan Björklund, skolpolitisk talesperson Karin Pilsäter, ekonomisk-politisk talesperson Eva Flyborg, näringspolitisk talesperson Johan Pehrson, socialpolitisk talesperson Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesperson Cecilia Wigström, rättspolitisk talesperson

[redigera] Samverkande organisationer

• Liberala ungdomsförbundet (LUF)
• Liberala studenter
• Liberala kvinnor (LK)
• Liberala invandrarförbundet (LIF)
• Homo-, bi- och transliberaler (HL)

[redigera] Externa länkar

• Folkpartiet liberalerna – officiell webbplats

[redigera] Källor

1. ^ http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=48518&a=571640&lid=puff_586319&lpos=lasMer
2. ^ http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____40452.aspx