Ceinturejärnvägen
Wikipedia
Ceinturejärnvägen (franska La Petite Ceinture ”Det lilla bältet”), en järnvägslinje som omsluter Paris likt en ringlinje.
Sista tåget gick redan 1934, men större delen av banan ligger kvar. Studerar man en karta över Paris, ser man en järnvägslinje, som i princip följer de yttre boulevarderna och den nya motorvägen runt staden.
Banan började byggas 1851 och 1867 var bältet igenknäppt. Hela banans längd var 34,2 kilometer och det fanns 31 stationer längs linjen. Enligt de gamla tidtabellerna tog hela resan runt 1 timme och 40 minuter. Anledningen till att den byggdes var förstås att transportera folk och varor på ett snabbare sätt, men det fanns också i tankarna att den skulle användas för militärtransporter vid händelse av en ny revolution.
Efter att ha läst boken Än en gång Paris begav sig konstnärerna Hasse Lindroth, Göran Josephzohn och kompositören Anders Nyström till Paris och dess utkanter, för att undersöka denna mystiska järnväg. De beskrev upptäckten som fantastisk och obeskrivbar. Här låg en järnvägslinje i princip orörd, med stationer, räls och tunnlar. Under åren 1994–1995 gjorde de två ett flertal resor för att samla material och fotografier. Av dessa resor blev det två utställningar, båda på Nationalgalleriet: Hasse Lindroths: La Petite Ceinture år 1995 och Göran Josephzohns Paris, Vetlanda och lite skjul år 1996, båda med ljudillustrationer av Anders Nyström.
[redigera] Referenser
- Kapitlet Ödemarkernas Paris i Än en gång Paris, Bo E Åkermark, 1981
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ceinturejärnvägen
- La Petite Ceinture (på franska)
