Centralkyrka
Wikipedia
Centralkyrkan är en kyrkobyggnad med centraliserad plan, d.v.s. lika långa korsarmar (grekiskt kors) i stället för den korsliknande (latinskt kors) plan som är vanligast i de kristna kyrkorummen.
Kanske den kändaste centralkyrkan är Hagia Sofia som uppfördes av kejsar Justinianus i Konstantinopel, nuvarande Istanbul, under 500-talet. Ett annat bekant exempel är den från början hedniska byggnaden Pantheon i Rom. Även Santa Costanza och Santo Stefano Rotondo i Rom bör nämnas. Centralkyrkans runda form symboliserar att kyrkan ska nå ut över hela världen. Även om de flesta centralkyrkorna karaktäriseras av den runda formen, förekommer även oktogonala och polygonala exempel, bl.a. San Vitale i Ravenna.
Några svenska centralkyrkor som bevarats från tidig kristen tid är bl.a. Solna kyrka, Bromma kyrka och Munsö kyrka samt Hagby kyrka och Voxtorps kyrka i Kalmar. Andra centralkyrkor som uppfördes under barocken är Kalmar domkyrka samt Katarina, Hedvig Eleonora kyrka och Ulrika Eleonora kyrka (Kungsholmens kyrka) i Stockholm. Dessas fasader är inspirerade av jesuiternas kyrkor i Rom, i synnerhet Il Gesù (som i sig dock inte är någon centralkyrka). Under 1800-talets senare del var den svenske arkitekten Emil Viktor Langlet en ivrig förespråkare för centralkyrkor.
