Dagsländor

Wikipedia

Artikelns språkbruk behöver moderniseras. Hjälp gärna till!
Se Diskussion:Dagsländor för detaljer. Se även fler artiklar med brister

?Dagsländor
Ephemera danica
Systematik^[1]
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djurriket Animalia
Stam:	Leddjur Arthropoda
Understam:	Enkelbensleddjur Uniramia
Klass:	Insekter Insecta
Underklass:	Bevingade insekter Pterygota
Ordning:	Dagsländor Ephemeroptera
Vetenskapligt namn
§Ephemeroptera Auktor: Hyatt & Arms, 1891
Underordningar med mera
Underordning Schistonota Överfamilj Baetoidea Siphlonuridae Baetidae Oniscigastridae Ameletopsidae Ametropodidae Överfamilj Heptagenioidea Coloburiscidae Oligoneuriidae Isonychiidae Heptageniidae Överfamilj Leptophlebioidea Leptophlebiidae Överfamilj Ephemeroidea Behningiidae Potamanthidae Euthyplociidae Polymitarcydae Ephemeridae Palingeniidae Underordning Pannota Överfamilj Ephemerelloidea Ephemerellidae Leptohyphidae Tricorythidae Överfamilj Caenoidea Neoephemeridae Baetiscidae Caenidae Prosopistomatidae

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Dagsländor (Ephemeroptera eller Ephemoptera) är en ordning eller överordning i klassen insekter.

Arterna har smala och långsträckta kroppar med 2-3 mycket långa och ledade svansborst.

De har glasklara eller mörkbrokiga vingar täckta av ett nät av ådror. Vingarna är vanligen 4 stycken, och det bakre paret är mycket mindre än det främre. Det förekommer att det bakre paret helt saknas. Dagsländor håller vingarna hopslagna uppåt när de vilar.

De har mycket korta pannspröt. Hannarna har mycket långa framben, och dessa hålls ibland framåtsträckta så att man kan tro att de är pannspröt.

Dagsländornas larver lever i vatten, och även de vuxna individerna lever i närheten av vatten. Ofta uppträder de skarvis, i behagfull upp- och nedsvävande flykt. Stundom, i synnerhet mot kvällarna, visa de sig i mängd och kan bli obehagliga för åskådaren genom den närgångenhet, med vilken de sätta sig till vila på honom, varvid de inte inskränka sig till kläderna. Särskild i sydligare Europa väcker några arter uppseende genom sitt plötsliga uppträdande i oerhörda massor, varunder de om kvällarna uppfyller luften såsom det tätaste snöfall och betäcka både marken och vattenytan. De drunknande massorna lämna riklig föda åt fiskarna, och i Frankrike kallas de av fiskare för manna, förmodligen en anspelning på ymnigheten av detta plötsligt liksom nedregnande näringsförråd.

I Ungern är massuppträdandet mycket bekant och i vissa trakter benämnas arterna med anledning av vanliga tiden för deras uppträdande augustiflugor. Lika plötsligt försvinna sländsvärmarna inom få dagar och om några arter, särskild om hannarna, berättas det att deras liv i luften räcker endast några timmar. I flera språk betecknas de därför med ett namn, som kan översättas med endagsflugor.

Dagsländorna har också förkrympta mundelar och upptar inte någon föda. Deras liv i utvecklad tillstånd avser uteslutande fortplantningen. Äggen läggs utan vidare skyddsåtgärder direkt i vattnet. Den nykläckta larven liknar i början borstsvansen och har likt denna 2 långa, ledade svansborst. Under ett stort antal hudömsningar, hos somliga mer än 20, bibehåller den samma allmänna kroppsform, men får 3 svansborst, tätt besatta med små sidoriktade hår. Dessa borst tjänstgöra såsom andningsorgan, men dessutom tillkomma på sidorna om bakkroppens leder parvis små utstjälpningar, i vilka förgreningar från andedräktsrören intränga. Dessa är hos somliga arter fransade, hos andra bladlika. Man ser den på bottnen stillasittande larven hålla dem i en ständig, viftande rörelse för att befordra vattenombytet. Det tycks också, som om de skulle hjälpa till vid ställflyttningen, då larven hastigt springer på bottnen eller långsamt ror sig fram. Denna användning av gälarna får ett stort intresse i samband med en annan omständighet. Efter ett visst antal hudömsningar får larven nämligen vinganlag på sidorna av 2:a och 3:e mellankroppslederna i form av bladlika utstjälpningar, i vilka grenar från andedräktsrören intränga, och det visar sig, att dessa vinganlag såväl i läge som i byggnad överensstämma med gälarna, så att man har en viss anledning att anse insekternas vingar genom funktionsväxling uppkomna av ursprungliga trakégälar.

En del av dagsländornas larver lever öppet på bottnen av stillastående eller rinnande vatten. Andra gräver sig gångar i bottenslammet. Ännu andra omger sig med liksom ett fodral av slam. Tiden som larv uppges för flera arter med 2 till 3 år. Då förvandlingen skall äga rum, kan man till exempel på ytan av en damm få se en mängd dagsländlarver simma sakta omkring eller utan några egna rörelser driva för vinden. Larvskinnet brister på ryggen av mellankroppen, sländan arbetar sig fram, och i ögonblicket därefter höjer den sig på sina vingar, fastän dessa ännu är helt veka. Befrielsen från larvskinnet är emellertid en högst vansklig process, under vilken en stor mängd sländor förolyckas genom drunkning. En sådan kläckningsdag ser man massor av de nykläckta sländornas döda kroppar jämte de tomma larvskinnen av vinden drivas till stränderna. Har emellertid allt gått lyckligt, så är dock dagsländan ännu inte fullt färdig för sitt liv i luften, då den har ännu en hudömsning att genomgå, innan den blir en fullbildad insekt, och erbjuder därigenom det enda kända exemplet på en med flygförmåga utrustad insekt, som ömsar hud. Man kallar detta bevingade, men ännu inte fullbildade utvecklingsstadium subimago. Den sista hudömsningen äger rum kort efter det subimago avkläd sig larvskinnet. Den uppges stundom äga rum i flykten, och den förändrar blott obetydligt insektens utseende.

I sin inre byggnad visar dagsländorna flera högst egendomliga och mycket ursprungliga förhållanden. Till dagsländornas grupp höra också några av de äldsta insekter man känner. Man har funnit fossila medlemmar av dessa djur så långt tillbaka som i den devoniska periodens och stenkolsperiodens avlagringar, somliga av en högst betydande storlek i jämförelse med nu levande dagsländor.

I Sverige finns åtminstone ett tjugutal arter, de flesta hörande till släktet Ephemera.