Dalby heligkorskyrka
Wikipedia
Dalby Heligkorskyrka i Dalby sydöst om Lund, är Skandinaviens äldsta stenkyrka. Kyrkan grundlades 1060 som stiftskyrka sedan kung Svend Estridsen fått Roms godkännande för att dela upp Roskildestiftet i nio nya stift, varav två i Skåne.
Skälen till att inrätta två stift i Skåne, med bara en dryg mils avstånd mellan stiftskyrkorna i Lund och Dalby, är inte alldeles uppenbara, men det har bland annat föreslagits att Danmarks kung på detta sätt samtidigt försökte hålla sig väl med både kejsaren i Tyskland och viktiga makthavare i England, där den danska kronan försökte behålla fotfästet, vilket slutligen förlorades år 1066.
Dalby var redan sedan länge en viktig kult- och bosättningsplats, och genom att förlägga en biskopskyrka inte bara till Lund utan också till Dalby minskades risken att folket skulle fortsätta den gamla kulten. Möjligen var det också så att Svend Estridsen från sin far Skåne-jarlen Ulf Torgilssons släkt hade besittningar i Dalbytrakten som nu organiserades som en kungsgård. Möjligen fanns en kungsgård i Dalby redan tidigare.
Slutligen förefaller det som om biskop Egino var mera aktivt missionerande, både i Blekinge, på Bornholm och i Skara i Västergötland, medan biskop Henrik i Lund fått rykte om sig att vara lättsinnig och ha supit ihjäl sig, [1] varefter stiften slogs samman och Egino flyttade till Lund.
Kyrkan, och dess Augustinerkloster, förblev viktiga under hela medeltiden. På kyrkogården påstås den danske kungen Harald Hein ligga begravd, men det gör han på två Själländska kyrkogårdar också.
Wikimedia Commons har media som rör Dalby heligkorskyrka
