Dalkarlsvägen
Wikipedia
Dalkarlsvägen är ett system av stigar och vägar från övre Dalarna ned till Stockholm. Det har etablerats genom de säsongsvisa vandringar, herrarbetsvandringar, som från 1500-talet och fram till början av 1900-talet var en viktig del av Dalarnas folkhushåll. En del av stigarna är restaurerade, andra är nästan igenvuxna men efter hela vägen till Stockholm finns det fortfarande spår av dalfolkets vandringar. Dalarna var redan tidigt överbefolkat, varför befolkningstrycket tvingade dalfolket ut på arbete för att få komplement till avkastningen från de genom oupphörliga klyvningar mycket små jordbruken. Siffror för antalet herrarbetare är svåra att nå, men olika uppgifter tyder på att de ett normalt år strax före 1800-talets mitt utgjorde 3 500 - 4 500, varav 90% från övre Dalarna (70 000 inv.) Vid missväxt ökade siffrorna. Båda könen deltog i ungefär lika utsträckning.
Från många hörn av Dalarna drog män och kvinnor iväg till herrarbete runt den 1 maj. En andra arbetsvandring kom i september. Den senare berodde på att dalfolket varit hemma på slåtter och sedan återvände till Stockholm för höst- och vinterarbete. Det hände att man även gick hem för att fira bröllop, vara med på husförhör, mantalsskrivning och tingsförhandlingar. Många var på herrarbete 7-10 månader. Männen arbetade ofta som vedsågare, snickare och timmermän medan kvinnorna fick arbete som trädgårdskullor, mursmäckor och roddarkullor. Det fanns starka band hos dalfolket och de bodde ofta nära varandra eller tillsammans. [8Vasastan]] fick med tiden en koncentration av dalfolk, särskilt trakten kring Odenplan. Likaså på Söder, inte minst för att där låg flera bryggerier med stora skaror arbetande kullor. Utlandet lockade också för många. Det var flera korgmakare och hårkullor, som reste till Danmark, England och Ryssland.
Carl von Linné skriver från sin resa 1734:
ner åt landet för at der arbeta, med uthuggande, grafwande, murande, dikande, timbrande; hwaruti de til midsommartiden continuera, då de gå tilbakars igen hem til sin höst (slåtter)...När alt är inbärgat, resa de andra gången neder och blifwa qware in till All Helgona tid.”— ,.
Många intressanta berättelser finns bevarade om dalfolkets arbetsvandringar. Den mest omtalade är den om "den vackra dalkullan" , som med sin skönhet väckte ett enormt uppseende i storstaden. Kullan hette Pilt Karin Ersdotter och hon kom från Djura. Efter att ha stått och sålt mjölk på Stortorget i Gamla stan, bjöds hon in i de fina salongerna enbart för att visas upp. Det sägs att själva kronprins Oscar samtalat med henne på Stortorget. "Vacker Kari", som hon kallades i hembygden, blev trots all uppståndelse ej kvar i Stockholm utan vandrade hem till Dalarna, där hon senare gifte sig. Nyårsafton 1884 avled Karins make Margretas Daniel och nyårsdagen 1885 slutade Karin sitt skiftesrika liv. Den 6 januari 1885 fördes de samtidigt till graven på Djura kyrkogård.
