Diogenes
Wikipedia
Diogenes, född cirka 412 f.Kr., död 323 f.Kr., var en grekisk filosof, som var den mest kände representanten för den kyniska skolan. (Se även cynism).
Grekerna berättade gärna elaka och ibland inte helt sanna anekdoter om berömda filosofer. Många av källorna är sådana anekdotsamlingar, och bör läsas med urskiljning. Ett exempel på en bevarad sådan författare är Diogenes Laertios. Enligt traditionen mötte Diogenes Antisthenes när han i landsflykt kom till Athen och tog intryck av dennes filosofi.
I anekdotfloran bodde Diogenes på en strand i en tunna, tvättade sig aldrig, luktade illa, kallades hunden (grek. kynos) eller betecknade rentav sig själv som en hund för att framhäva sitt ideal. Känd är anekdoten om hur Alexander den store som hört talas om den berömde filosofen besökte honom och frågade om det fanns något han kunde göra för honom. Diogenes svarade då att Alexander alltid kunde flytta på sig så att han inte skymde ljuset från solen. Denna berättelse är uppenbart falsk, då Alexander inte besökte Grekland under den tid Diogenes levde där.
Historierna om den illaluktande filosofen i tunnan kommer dock i konflikt med andra antika uppgifter. Även hos Diogenes Laertios framträder en seriös tänkare, med en desillusionerad syn på världen – cynisk i denna bemärkelse – som menade att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och genom att vara nöjd med enbart livets nödtorft. Han sade sig i ett berömt uttalande inte vara medborgare i någon stat utan en världsmedborgare. Han skall ha skrivit tragedier, alltså dramer, om människans utsatthet och en bok kallad Staten. Det är inte förvånansvärt att denna skall ha influerat Zenon, stoicismens grundare, eftersom liknande tankar finns här, låt vara i mindre extrem form.
[redigera] Källa
- The Encyclopedia of Philosophy vol 2. Paul Edwards (ed). MacMillan 1967.
