Djäkneberget
Wikipedia
Djäkneberget är ett parkområde strax utanför Västerås cityring, väster om centrum. Härifrån kan man beskåda Domkyrkan, Stadshuset, Skrapan och en del av Mälaren.
[redigera] Historia
En djäkne var det som eleverna kallades från, i det här fallet, Rudbeckianska gymnasiet, som var Sveriges första och grundades 1623. Fast även idag hittar en och annan djäkne hit för att få läsa i lugn och ro i skuggan av ett träd, eller i något av alla de lusthus som finns utplacerade här. Det som ger hela parken en del av dess mystik är alla de inskrifter (över 500) som finns utspridda och inhuggna i stenar och själva berget. Ofta är det bara namn men ibland även citat som exempelvis detta som sägs vara från Engelbrekt: Var heller frij än annars träl - ämedan du kant tik röra.
Upphovsmannen bakom alla dessa inskriptioner är Sam Lidman som levde i Västerås under 1800-talet. Han var, vad många kallar, en udda person. Hans karriär började inom det militära och då som överste, men yrkesbanan tog en vändning då han vid 26 års ålder träffades av granatsplitter och miste ena benet. Han fick därefter en tjänst som diplomat i Konstantinopel, men blev snart hemkallad på grund av hans häftiga humör. Sam Lidman var en mycket lärd man, med imponerande språkkunskaper, vilket medförde att han flyttade till Västerås och fick jobb på läroverket där han undervisade i språk och gymnastik.
Den frivilliga skarpskytteföreningen i Västerås bildades 1862, med skjutövningar förlagda på Djäkneberget och med Sam Lidman som överbefälhavare. Tydligen var det genom detta kontaktnät som han fick sin inspiration till det som många anser vara hans livsverk – Djäkneberget.
Enligt hans dagboksanteckningar finns att läsa att det har funnits 800 inristade minnesstenar skrivna på 13 olika språk, men av olika anledningar så har många försvunnit från det 1800 miljoner år gamla Djäkneberget. Till detta hör att han även anlade 1800 famnar grusväg, som till stora delar har asfalterats idag, och på egen bekostnad planterade 1100 parkträd. Han fortsatte sitt livsverk fram till 1895 och då han gick bort så efterlämnade han 38 kronor och 87 öre, men även en park som många västeråsare uppskattar.
