Berg

Wikipedia

För andra betydelser, se Berg (olika betydelser).

Berg (förmodligen av protoindoeuropeiskt ursprung med betydelsen "hög", "upphöjd", etymologiskt besläktad med borg) avser (1) en konvex topografisk formation vanligen utgörande en del av en bergskedja och ofta definierad som överstigande 600 meter; (2) en geografisk plats som höjer sig över sin omgivning med en höjdvariation från några tiotal meter till flera tusen meter; (3) exponerad berggrund i motsats till jord; eller (4) inom geologin någon bergart.

De flesta av jordens berg har bildats genom plattektoniska processer och finns längs med gränserna för nuvarande eller tidigare plattgränser.

Större delen av jordens berg finns på havsbotten. På land upptar bergen 24 procent av ytan: 52 procent av Asien, 25 procent av Europa, 3 procent av Afrika, 17 procent av Australien, 36 procent av Nordamerika och 22 procent av Sydamerika.

[redigera] Höjder

Bergshöjder definieras ofta i meter över havet, där havet syftar på medelhavsnivån. Himalaya står i genomsnitt 5000 meter över havet, Anderna 4000, och de flesta andra bergskedjor mellan 2000 och 2500 meter över havet.

Världens högsta berg är Mount Everest, som når 8848 meter över havet, berget står i Himalaya. Det går också att definiera höjd på andra sätt. Exempelvis är vulkanen Chimborazo i Ecuador 6272 meter högt, men är å andra sidan det berg som når längst ifrån jordens mittpunkt. Detta eftersom berget ligger nära ekvatorn och jorden är som vidast just där. Toppen som når högst från sin fot är Mauna Kea på Hawaii, vars topp står 9000 meter ovanför sin fot på bottnen av Stilla havet.

Det högsta kända berget i Solsystemet är Olympus Mons. Det står på Mars och är 26 kilometer högt.

[redigera] Karakteristik

Bergens höjder gör att topparna kan ligga i högre, kallare lager i atmosfären. De drabbas ofta av glaciärbildning och erosion genom frost. Det är detta som skapar bergens pyramidform. Vissa berg har glaciärsjöar, som skapas av smältande glaciärer, dessa är vanliga i Bhutan, där finns omkring 3000 glaciärsjöar.

Höga berg har ofta ett väldigt skilt klimat på toppen jämfört med vid foten av berget, vilket gör att djur- och växtliv kan skilja sig åt vid olika höjder. En viss växt kan exempelvis bara växa vid en viss höjd, varken över eller under, vilket ofta leder till att unika arter förekommer på bergssidor. Extrema fall kallas himmelsöar. Molnskogar är skogar på bergssluttningar som attraherar fukt från luften, vilket skapar ett unikt ekosystem.

Berg lämpar sig normalt inte för mänsklig bosättning, då vädret är hårt, tillgången på föda är dålig och det oftast inte finns några möjligheter för jordbruk. Vid mycket höga höjder är det dessutom mindre syre i luften, och sämre skydd mot ultraviolett strålning. Höjdsjuka drabbar mer än hälften av alla lågländare som spenderar mer än ett par timmar på en höjd över 3500 meter. Även om folk som länge bott på höga höjder anpassat sig, är nyfödda i genomsnitt 100 gram lättare per 1000 meter högre över havet.

De flesta av världens berg bibehåller sin naturliga form. Detta tillsammans med den utsikt de ofta erbjuder gör att bergsklättring blir allt mer populärt. Även alpin skidsport utförs på berg.