Docklands Light Railway

Wikipedia

Docklands Light Railway eller DLR är ett automatiskt högbanesystem i östra Londons gamla hamnområden, the Docklands. Systemet är inte fysiskt sammankopplat med Londons tunnelbana, utan har egna spår och vagnar. Dock har de båda systemen bytesstationer på flera platser, och delar också biljettsystem. DLR finns också med på Londons tunnelbanekarta, där den markeras med två parallella turkosa ränder.

Alla tåg är datorstyrda och saknar förare. Dock finns det en tågvärd (passenger service agent) på varje tåg, som går runt i tåget och kollar biljetter, ropar ut information, och styr dörrarna. Tågvärden kan också styra tåget om datorsystemet havererar eller i nödsituationer.

Drift och underhåll av DLR har varit utlagt på entreprenad sedan 1992. Den nuvarande operatören, Serco Docklands Ltd, som ägs av Serco och DLR:s tidigare ledning, fick i november 2005 förnyat förtroende fram till 2013. [1]

[redigera] Utveckling

[redigera] Ursprungssystem

Docklands Light Railway skapades i slutet av 1980-talet av London Docklands Development Corporation (LDDC), en statlig organisation ansvarig för omvandlingen av de gamla hamnområdena, som legat för fäfot sedan 1960-talet. LDDC föredrog ett automatiskt system framför en spårväg, men använde ändå spårvagnsliknande ledvagnar. Det ursprungliga systemet på 13 km [2] använde en del befintliga men oanvända järnvägsviadukter, och bestod av tre grenar ovan jord, till Tower Gateway, Island Gardens och Stratford. De tre grenarna möttes nära stationen Poplar. Systemet invigdes av drottning Elizabeth II 31 juli 1987, och började transportera passagerare en månad senare.

[redigera] De första utbyggnaderna

Docklands utvecklades till ett omfattande ekonomiskt centrum och arbetsområde snabbare än man hade räknat med, och ändstationen vid Tower Gateway, i kanten av City kritiserades för sina dåliga anslutningsmöjligheter. För att bemöta detta förlängdes alla stationer och tåg till två vagnar, och en ny gren från Tower Gateway-linjen byggdes, i tunnel till tunnelbanestationen Monument and Bank. Denna utbyggnad gjorde det nödvändigt att byta ut hela vagnparken, eftersom den inte var avsedd för tunnelbruk. De gamla vagnarna såldes till Essen där de efter ombyggnad används som spårvagnar.

För att främja utvecklingen i de östra delarna av Docklands byggdes en ny gren från Poplar via Canning Towns järnvägsstation till Beckton, längs norra sidan av Royal Docks. Spårlösningen runt Poplar byggdes också om för att möjliggöra planskilda korsningar mellan olika grenar.

Den ursprungligen ganska oansenliga stationen vid Canary Wharf byggdes ut till ett stort komplex för att betjäna skyskraporna som byggts upp där. Framväxten av det ekonomiska centrumet vid Canary Wharf gjorde också att det blev nödvändigt med bättre förbindelser söderut. Detta möjliggjordes med en förlängning i tunnel under Themsen från Island Gardens till Greenwich och därifrån på högbana till järnvägsknuten Lewisham. Förlängningen medförde både två nya järnvägsanslutningar (i Greenwich och Lewisham) och bättre kollektivtrafikförbindelser till sevärdheterna i Greenwich.

En ny östlig gren från Canning Town till King George V i North Woolwich, via London City Airport, öppnades 2 december 2005. Den går på södra sidan av Royal Docks, med Beckton-grenen på nordsidan.

[redigera] Dagens system

Docklands Light Railway omfattar idag 31 km spår. [3] Det finns sex grenar, till Lewishams järnvägsstation i söder, Stratfords järnvägsstation i norr, Beckton och King George V i öster och Tower Gateway och Bank i centrala London i väster. Systemet trafikeras av fyra linjer, även om flera andra kombinationer är möjliga:

Bank-Lewisham
Tower Gateway-Beckton
Stratford-Lewisham (vissa tåg endast till Crossharbour and London Arena)
Bank-King George V

Förutom Stratford och Lewisham finns även bytesmöjligheter till fjärr- och pendeltåg vid Limehouse, Canning Town och Greenwich. Byte till tunnelbanan finns vid Bank, Tower Gateway, Shadwell, Stratford, Canning Town och Canary Wharf, även om inte alla dessa är i gemensamma stationer.

[redigera] Framtidsplaner

På grund av den snabba utvecklingen i östra Docklands som en del av Thames Gateway-projektet och Londons anordnande av sommar-OS 2012 planeras tre nya utbyggnader:

En förlängning av London City Airport-grenen i tunnel under Themsen till Woolwichs järnvägsstation. Bygget påbörjades 2005 och beräknas vara klart 2009.

En konvertering av järnvägslinjen North London Line till DLR-drift mellan Canning Town och Stratford, samt förlängning till den nya stationen Stratford International, längs den nya höghastighetsjärnvägen mellan London och Kanaltunneln. Detta är en viktig del av OS-projekten, eftersom OS kommer att hållas i Stratford. Det kommer också att bli bytesmöjligheter till tunnelbana och pendeltåg i West Ham och Stratford. Byggnadsarbetena beräknas vara klara tidigast 2008.

En förlängning från Gallions Reach, en station från Beckton, till Dagenham Docks järnvägsstation. Denna förlängning skulle koppla ihop stadsförnyelseområdet Barking Reach, vid Themsen, med Docklands. Denna utbyggnad skulle kunna vara klar tidigast 2011.

Förutom detta planerar man att förlänga stationer och förstärka viadukter mellan Bank och Lewisham för att möjliggöra trevagnarståg. DLR utredde också möjligheten att öka tågtätheten, men fann att det skulle kosta lika mycket som ombyggnaden eftersom signalsystemet skulle behöva bytas ut. [4]