Draža Mihailović

Wikipedia

	Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård.
	Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet.

Dragoljub "Draža" Mihailović (serbiska: Драгољуб "Дража" Михаиловић or Dragoljub "Draža" Mihailović; även känd som Чича eller Čiča), född 27 april 1893 i Ivanjica, Serbien, död 17 juli 1946 i Belgrad, var en serbisk general, främst känd som ledaren av jugoslaviska armén under andra världskriget. Efter kriget, blev han anklagad av rivalerna partisanerna för otillåten kollaboration. USA:s president Harry S. Truman tilldelade Mihailović postumt amerikanska Legion of Merit för att ha övervakat räddningen av 500 amerikanska soldater som chetnikerna gjorde under andra världskriget.

Mihailović föddes i Ivanjica i Serbien. Mihailović åkte i oktober 1910 till serbiska militärakademin, och som kadett stred han i balkankrigen 1912–1913. I juli 1913 utnämndes han till löjtnant som den främste i sin klass. Han tjänstgjorde under första världskriget och tillsammans med den serbiska armén marcherade genom Albanien 1915 under den långa reträtten som serbiska armen gjorde. Han fick senare mottaga ett flertal utmärkelser för sina bedrifter på Thessalonikifronten.

Under mellankrigstiden blev han stabsofficer utsågs till överste. Han var också militärattaché i Sofia och Prag.

Hans militära karriär kom närapå till ett abrupt avslut efter ett flertal incidenter, den viktigaste var då han ville dela upp armén i enlighet med nationell tillhörighet (bl.a. serber, kroater och slovener), för vilket han fick tillbringa 30 dagar i fängelse.

På Ravna Gora, organiserade Mihailović chetnikerna av lösgjorda grupper från den jugoslaviska armén, vilka sedermera blev chetnik-militärens grupper och slutligen jugoslaviska armén i hemlandet (Jugoslovenska vojska u otadžbini).

De första chetnik formationerna som leddes av Mihailović bildades runt Ravna Gora i 14 Juni. Det fastställda målet för chetnikerna var befrielsen av landet från ockuperande makter som Nazityskland, Italien, Albanien och Kroatien.

Emellertid bestämde han sig att inte involvera hela serbiska armén då detta skulle resultera i katastrofala förluster som i första världskriget, i vilket kungadömet Serbien förlorade en fjärdedel av sin befolkning. Istället så gjorde Mihailović en planläggning av soldater och vapen, i väntan på de allierades landstigning på Balkan. En av motstånds ledarna under första världskriget och tillika före detta chetnik, Kosta Milovanović Pećanac, motsatte sig detta beslut och gjorde valet att samarbeta med nazisterna mot kommunisterna. Pećanac och Mihailović blev rivaler, genom att båda gjorde anspråk på chetnik arvet och med Pećanac styrandes en mycket mindre lojal grupp än den Mihailović hade. På grund av hans öppna samarbete med nazisterna blev Pećanac skjuten 1944 i samband med att han blev tillfångatagen och anklagad för högförräderi av Mihailović's chetniker.

1943 beslutade nazisterna att förfölja chetnikerna i den norra zonen och erbjöd en belöning på 100,000 riksmark för tillfångatagandet av Mihailović, död eller levande.

Den brittiska chefen för special uppdrag sände hjälpförnödenheter till Mihailović´s styrkor med början på hösten 1941. Mihailović steg i graderna, när han blev krigsminister i exilregeringen 11 Januari 1942 och general och ställföreträdande överbefälhavare i juni samma år.