Sofia (stad)
Wikipedia
|
|||||
Basisdata | |||||
---|---|---|---|---|---|
Stat | Bulgarien | ||||
Oblast | Sofia | ||||
Geografiska koordinater | 42° 41' norr 23° 19' öst |
||||
Borgmästare | Bojko Borissow | ||||
Area | 1 039 km² | ||||
Befolkning 2006-06-12 |
1 203 680 | ||||
Befolkningstäthet | 1 158,5 inv/km² | ||||
Websida | www.sofia.bg | ||||
Övrigt | |||||
Tidszon | UTC+2 |
Sofia (bulgariska: София; Sofija) är huvudstad och största stad i Bulgarien, med 1 203 680 invånare i staden och 1 326 377 i storstadsområdet. Staden ligger i västra Bulgarien, vid foten av bergmassivet Vitosja, och är administrativt, kulturellt och industriellt centrum i landet.
Sofia är en av de äldsta huvudstäderna i Europa och historien går tillbaka till 700-talet f.Kr. då thraker bosatte sig i området. Sofia har haft flera olika namn under dess existensperiod, namn som idag kan ses på vissa ställen kombinerat med moderna landmärken.
Innehåll |
[redigera] Geografi
Sofias bebyggelse som en betydelsefull bosättning beror en stor del på dess geografiska belägenhet på Balkanhalvön. Staden ligger i västra Bulgarien, vid den norra foten av bergmassivet Vitosja, i Sofiadalen och omges av berg på alla sidor. Tre bergspass går genom staden och har blivit nyckelvägar sedan antiken, och sammankopplar adriatiska havet och Centraleuropa med svarta- och egeiska havet.
Ett flertal mindre floder rinner genom staden, däribland Vladajska och Perlovska. Iskărfloden, på sin övre kurs, rinner nära östra Sofia. Staden är känd för dess antal vattenkällor och heta källor. Konstgjorda sjöar och dammar har byggts under det senaste århundradet.
Staden ligger 150 kilometer nordöst om Plovdiv, Bulgariens näst största stad, 390 kilometer väster om Burgas, 470 kilometer väster om Varna, Bulgariens största hamnstäder vid Bulgariens svartahavskust.
[redigera] Klimat
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec | År | ||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Högsta dagsmedeltemperatur (°C) | 2,2 | 4,9 | 9,8 | 15,7 | 20,3 | 23,5 | 25,9 | 26,0 | 22,6 | 16,6 | 9,6 | 4,1 | 15,1 | |
Lägsta dagsmedeltemperatur (°C) | −4,9 | −2,9 | 0,3 | 4,8 | 9,0 | 12,1 | 13,8 | 13,4 | 10,4 | 5,7 | 1,2 | −2,7 | 5 | |
Medeltotalnederbörd (mm) | 28 | 31 | 38 | 51 | 73 | 75 | 63 | 51 | 38 | 35 | 48 | 40 | 572 | |
Medelregndagar | 10 | 10 | 10 | 12 | 14 | 13 | 10 | 8 | 7 | 7 | 9 | 11 | 121 | |
Källa: World Weather informationsservice |
[redigera] Historia
[redigera] Antiken
Sofia var från början en thrakisk bosättning kallad Serdica, namngiven efter den thrakiska grenen Serdi. Runt 500 f.Kr. bosatte sig en annan gren i regionen, Odrysi, kända som personer (ethnos) med dess egna kungadöme. Under en kort period under 300-talet f.Kr. tilldelades staden till Filip II av Makedonien och hans son Alexander den store.
Runt år 29 e.Kr, erövrades Sofia av romarriket och döptes om till Ulpia Serdica. Det blev ett municipium, eller center för en administrativ region, under regerandet av kejsare Trajanus (98-117). Den första skrivna omnämningen av Serdica gjordes av Klaudios Ptolemaios (runt 100 e.Kr). Staden utvidgades, med små torn på byggnader, skyddsmurar, allmänna bad, administrativa och kulturella byggnader, en basilika och en stor amfiteater kallad Bouleutherion. När kejsare Diocletianus delade provinsen Dakien i Dacia Ripensis (på Donaus banker) och Dacia Mediterranea, blev Serdica huvudstad i Dacia Mediterranea. Staden utvecklades under ett och ett halvt sekel, vilket gjorde att Konstantin den store kallade den "Mitt Rom".
Serdica var i medelmåttig storlek, men ståtligheten som ett storstadskoncept med planering och arkitektur, med rik munterhet och aktivt socialt liv. Den blomstrade under ledning av den bysantinska kejsaren Justinianus, då den omringades med stora slottsmurar, vilkas delar man kan se än idag.
Staden förstördes av hunner år 447 men den återuppbyggdes av Justinianus och döptes om till Triaditsa.
[redigera] Medeltiden
Sofia blev först en del av Första bulgariska imperiet under regeringen av Krum år 809. Efteråt blev den känd under det slaviska namnet Sredets och växte till ett viktigt slott och administrativt centrum.
Efter ett antal misslyckade slag föll staden under det bysantinska riket år 1018, men återigen blev del av det andra bulgariska imperiet under tiden av tsar Ivan Asen I.
Från 1100- till 1300-talet var Sofia en viktig plats för handel och hantverk. Den namngavs till Sofia (grekiska för visdom) år 1376 efter kyrkan St. Sofia. Staden kallades både Sofia och Sredets till 1500-talet, då det nya namnet gradvis ersatte det gamla.
[redigera] Osmanska riket
Sofia togs över av osmanska riket under ledning av Murad I år 1382, och blev huvudstad i den osmanska provinsen (beylerbeylik) Rumelia, som existerade till 1715 då flest katoliker emigrerat.
[redigera] Självständiga Bulgarien
Sofia var frigjort av ryska trupper år 1878 under rysk-turkiska kriget (1877-1878) och blev huvudstad i det autonoma furstendömet Bulgarien år 1879, som blev kungadömet Bulgarien 1908.
Under andra världskriget blev Sofia bombat av allierade luftstyrkor under sena 1943 och tidiga 1944, och blev senare ockuperat av Sovjetunionen. Bulgariens regim, som allierade landet med Nazityskland, besegrades och Sofia blev huvudstad i det kommuniststyrda Folkrepubliken Bulgarien (1944-1989).
[redigera] Kultur
Sofia är en av de äldsta huvudstäderna i Europa och blandar dess historia med nutiden med en märkvärd arkitektstil. Historiska landmärken inkluderar 900-talets Bojanakyrka (ett av Bulgariens världsarv), och Alexander Nevskykatedralen (en av världens största ortodoxa kyrkor), och den tidiga bysantinska St. Sofiakyrkan.
Mer modern arkitektur syns bland annat på bulgariska nationaloperan och balett, Ivan Vazov nationalteater, Rakovskigatan teaterdistrikt, Slavejkovtorgets utomhusbokmarknad, och Kulturens nationalpalats, som är sydosteuropas största kulturella- och kongresscentrum.
Det finns 16 universitet i staden, bland annat Sofias universitet, grundat år 1888. Sofia har också sätet för ett östortodox och ett romersk-katolskt stift.
[redigera] Museum
I Sofia finns många museum, bland annat historiska nationalmuseet, Bulgariens naturhistoriska museum, jord- och människomuseet, det etnografiska museet, militärhistoriska nationalmuseet, det nationella polyteniska museet samt det nationella jordbruksmuseet. I tillägg finns Sofia konsthall, bulgariska nationalgalleri för konst, bulgariska nationalgalleriet för utländsk konst tillsammans med flera privata konstgallerier.
[redigera] Demografi
Enligt 1999 års data [1] hade hela huvudstadskommunen, med totalt 1 326 377 invånare år 2006, en befolkningstäthet på 917,8 invånare per kvadratkilometer, det högsta i landet. Staden själv hade totalt 1 203 680 invånare. [2]
Ration med kvinnor per 1 000 män var 1 114 stycken och invånaråldrandet var 100,3. Födelseantalet per 1 000 invånare var 7,9 och stadigt vilande under de senaste femton åren, dödsrisken nådde 12,2 och växte.
Arbetslösheten är märkbart lägre än i andra delar av staden - 2,45% av de arbetskunniga år 1999, jämfört med 8,97% i hela Bulgarien i augusti 2006. Den större andelen arbetslösa med högre utbildning, 27%, kan jämföras med 7% i hela landet.
[redigera] Ekonomi
Sofia är huvudcentrum för Bulgariens ekonomiska liv. Produktionssektorn i ekonomin, representerad av över 800 stora tillverkningplatser, inkluderar metalprodukter (75% av den totala siffran i landet), textilier, gummi och läderprodukter, tryckprodukter (50% av totalsiffran) och elektronikprodukter (15% av totalsiffran). Sofia är också landets finansiella hub, hem för Bulgariska nationalbanken (tillsammans med flera andra banker). Konstruktion, handel och transport är andra viktiga sektioner i den lokala ekonomin.
[redigera] Administration
Staden är en av de 28 provinserna i Bulgarien (inte att förknippa med Sofiaprovinsen som omger, men inte inkluderar, staden). Vid sidan av Sofia, består huvudstadsprovinsen av tre andra städer och 34 orter, indelade i 24 kommuner.
[redigera] Transport och infrastruktur
Med sin välutvecklade infrastruktur och strategiska belägenhet är Sofia ett viktigt centrum för internationella järnvägar och bilvägar. Alla större typer av transport (utom vattentransport) är representerade i staden, där det finns 8 järnvägsstationer, centrum för flygkontroll, och Sofia flygplats (hub för flygbolaget Bulgaria Air). Tre transeuropeiska transportkorridorer går genom staden 4, 8 och 10.
Kollektivtrafiken har en betydande roll i transporten. Den består av tunnelbanan Sofias tunnelbana, bussar, spårvagnar och trådbussar. Det finns över 15 000 licensierade taxibilar som opererar i staden.
[redigera] Utbildning
Som landets huvudstad är Sofia den viktigaste staden för utbildning och de flesta möjligheterna till högre utbildning är baserade här.
[redigera] Se också
[redigera] Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sofia (stad)
Amsterdam | Andorra la Vella | Ankara1 | Aten | Baku | Belgrad | Berlin | Bern | Bratislava | Bryssel | Budapest | Bukarest | Chişinău | Dublin | Helsingfors | Kiev | Köpenhamn | Lissabon | Ljubljana | London | Luxemburg | Madrid | Minsk | Monte Carlo | Moskva | Nicosia2 | Oslo | Paris | Podgorica | Prag | Reykjavik | Riga | Rom | San Marino | Sarajevo | Skopje | Sofia | Stockholm | Tallinn | Tbilisi | Tirana | Vaduz | Valletta | Vatikanstaden | Vilnius | Warszawa | Wien | Zagreb
Geografiska anmärkningar: (1) Ligger i Asien men landet har en del i Europa. (2) Helt i Asien men med sociopolitiska band till Europa.