Eklagring
Wikipedia
Eklagring, även kallat fatlagring, är ett delmoment i tillverkningen av vin, whisky och en del andra alkoholdrycker.
Eklagring innebär att vinet, efter fullföljd alkoholjäsning får ligga i tunnor gjorda av ek. Eklagringen inverkar på vinet på många sätt. På grund av ekens porositet, kommer vinet i begränsad kontakt med syre. Detta leder till en långsam oxideringsprocess som minskar på fruktsmaken i vinet (man talar om frukt) men som i samverkan med eken ökar mängden smakämnen i vinet. Tunnan avsöndrar även tanniner till vinet, vilket gör vinet mera långlivat men också strävare. Om vinet skall genomgå lång eklagring måste vinet ha mycket fruktsmak och sålunda komma från mycket mogna druvor. Detta är speciellt i kallare regioner såsom i Europa.
En tunna ger mest smak åt vinet under de fyra första åren av sin användning, därefter avtar dess kapacitet att ge vinet smak drastiskt. Pga. detta är det av stor betydelse huruvida man använder nya eller gamla ektunnor då man lagrar vinet. (Detta är någonting som inte tagits i beaktande i de regler om lagring som ställts upp exempelvis i Rioja och Toscana.)
En annan faktor som har enorm inverkan på smaken är hur länge och hur kraftigt tunnan rostats. Tunnorna rostas inifrån för att de skall hålla vätska, men en kraftigt rostad tunna ger en kraftigt rostad smak åt vinet.
Ekens härkomst är också av största vikt. Tidigare använde man sig nästan enbart av amerikansk eller fransk ek, men idag använder man ek från många ställen runt om i världen. Eken kan dock inte komma från alltför kalla trakter, då blir porerna för små, och effekten tunnan har på lagringen blir liten.
Fransk ek anses av många vara den mest subtila. Den ger vinet en kryddig, lätt vaniljaktig smak och mjuka tanniner. Fransk ek kommer från tre olika skogar; Alliers, Nevers och Trançais.
Amerikansk ek är mycket mer aromatisk och ger krämiga smaker av vanilj och dill åt vinet samt lite råare tanniner än de franska eksorterna. Pga. skillnader i produktionskostnader som kommer av hur man tvingas klyva träslaget, är amerikanska ekfat mellan 30 och 50% billigare än franska ekfat.
[redigera] Alternativa metoder
I en del regioner använder man andra träsorter i stället för ek. (T.ex. i Valpolicella, där man använder tunnor gjorda av körsbärsträ.)
Eftersom eksmaken blivit oerhört populär hos den moderna konsumenten, försöker många producenter använda sig av billigare sätt att tillföra eksmak till vinet. Detta går genom att använda ekchips eller ekstavar som man baddar i vinet. Detta är olagligt i många regioner, speciellt i Europa, och har inte samma effekt på vinet, delvis för att det inte sker någon oxidering. En framstående enolog konstaterade dock nyligen att man inte kan känna smakskillnad på ett vin som lagrats i ek och ett som bara haft kontakt med ekchips.
Ifall ett vin från Nya Världen är försett med en text som säger "Oak aged" eller "Matured in oak" kan man vara säker på att det handlar om en av dessa metoder. "Matured in oak casks" eller "Matured in oak barrels" är den enda garantin man har för att producenten använt ektunnor ifall inte man vet att det är det enda som är tillåtet i regionen.
Kategorier: Vin | Whisky
