Erik Benzelius d.ä.
Wikipedia
Erik Henrik Benzelius d.ä., född 16 december 1632 i Luleå, död 17 februari 1709 i Uppsala, svensk teolog och kyrkoman, biskop i Strängnäs, ärkebiskop.
Erik Benzelius var son till nämndemannen Henrik Jakobsson och Margareta Jonsdotter. Släktnamnet upptogs av Erik Benzelius efter den by i Luleå där han var född, Bensbyn. Han kom till Uppsala redan som barn och började studera vid universitetet så tidigt som 1644. Han var lärare åt Magnus De la Gardies söner, varefter han fick ekonomiskt stöd att resa till utländska universitet. 1665 professor i historia och moralfilosofi i Uppsala, och 1668 professor i teologi. Han utnämndes till biskop i Strängnäs 1687-1700, och sedan ärkebiskop 1700 till sin död 1709. Gift 1. (1668-1693) med Margaretha Odhelia, 2. 1695 med Anna Mackeij. Tre söner blev ärkebiskopar, Erik Benzelius d.y., Jakob Benzelius, och Henrik Benzelius.
Erik Benzelius ansågs vara den främste av teologerna i sin samtid, särskilt då han var mycket kunnig inom kyrkohistoria. I teologiskt avseende var han tämligen ortodox, och hade en praktisk inställning till kyrkans och skolans funktioner. Hans motstånd mot reformer innebar att Karl XII:s bibel bara blev en mindre redigerad version av den tidigare. Han visade sig skicklig som organisatör och främjade undervisningen. Han deltog i utarbetandet av 1686 års kyrkolag samt 1695 års psalmbok.
 Sveriges ärkebiskopar |
|---|
|
Företrädare | Efterträdare |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Inspektor av Västerbottniska Nationen i Uppsala 1667–1687 |
Efterträdare: Hemming Forelius |
