Erikska ätten
Wikipedia
Erikska ätten var en av två adelsätter som slogs om makten över Sverige mellan ca år 1130 och år 1250. Namnet kommer av den första kungen ur ätten, Erik den helige. Den andra ätten var den Sverkerska ätten.
Erikska ätten gynnade Varnhems kloster, varför många medlemmar är begravda där.
Sista regent var Erik den läspe och halte som dog barnlös år 1250 och därmed utslocknade Erikska ätten. Hans systerson Valdemar Birgersson (son till Birger Jarl) ärvde då kronan och blev den första kungen av Folkungaätten. Kronan togs sedan i sin tur med våld över av Valdemars bror Magnus Ladulås.
