Folkomröstningen om Slesvig
Wikipedia
Folkomröstningen om Slesvig (eller Sönderjylland) hölls 1920 som ett resultat av Versaillesfreden året innan. Redan i Pragfreden av år 1867 mellan Preussen och Österrike fastlades dock att en folkomröstning skulle kunna anordnas i norra Slesvig (den såkallade paragraf 5).
Omröstningen genomfördes 10 februari i zon I, Nordslesvig, där 75% röstade för att tillhöra Danmark. Eftersom omröstningen skedde gemensamt (en bloc) för hela zonen kom även några områden med tyskt flertal, t ex staden Tønder, till Danmark.
14 mars röstades i zon II, mellersta Slesvig med bl.a. Flensborg. Här röstade 80% för att tillhöra Tyskland. Rösterna i zon II räknades kommunvis, men bara tre små kommuner på ön Föhr hade danskt flertal; detta fick ingen betydelse eftersom de inte låg direkt intill den nya gränsen.
Den nya gränsdragningen trädde i kraft 15 juni 1920, i Danmark känd som återföreningsdagen (genforeningsdagen). 25.500 som hade röstat tyskt kom att bo på den danska sidan medan 12.800 som röstade danskt fick stanna kvar vid Tyskland. Danska och tyska mindretal finns fortfarande på ömse sidor av gränsen.
Omröstningsresultatet orsakade, tillsammans med den ekonomiska sutuationen i allmänhet, en inrikespolitisk kris (påskkrisen) i Danmark där kung Kristian X avskedade regeringen 29 mars. Det kom senare att resultera i nyval.
[redigera] Källor
- Benito Scocozza och Grethe Jensen, Politikens etbinds - Danmarks historie (2005) ISBN 978-87-567-7339-3.
