Galder
Wikipedia
Galder (fornisländska galdr, besläktat med fornengelska gealdor) kallades under fornnordisk tid en trollsång som hörde till sejden och oftast sjöngs av kvinnor. Ordet är avlett till verbet gala, vilket antyder att galdern sjöngs med hög och gäll stämma. Galen (också en avledning till gala) kallades den som fått sinnet förvrängt av en galder. Liksom med annan sejd ansågs det omanligt att galdra.
I Skírnismál tvingar Skirner Gerd att älska Frej genom en galder, och i slutet av Hávamál räknar Oden upp arton mäktiga galdrar som han känner till. I Grógaldr åkallar Svipdag sin mor Groa från de döda och ber henne sjunga några galdrar över honom som skydd inför en lång resa, och i Buslubœn (en del av Bósa saga) sjunger den gamla kvinnan Busla en galder (enligt författaren våldsamt okristlig och därför återgiven i förkortat skick) som får kung Ring av Östergötland att avstå från att avrätta hennes fosterson Bose och dennes kompanjon Herröd.
Galdralag kallades ett versmått som enligt vad namnet antyder ansågs lämpat för galdrar.
Ordet "Galder" har även använts som artistnamn av en gitarrist i hårdrockbanden Dimmu Borgir och Old Man's Child.
Namnet Galder lånades till ett folkrock band ifrån Gävletrakten inehållande sex medlemmar som framförde sina trolska toner. Med Gitarr, säckpipa, vevlera, Tvärlöjt, bas, slagverk, fiol, nyckelharpa och sång förmedlade de sagor och sägner ur de djupaste drömmarnas rike.
