Glencoemassakern
Wikipedia
Glencoemassakern ägde rum den 13 februari 1692 då hertigens av Argylls soldater dödade minst 38 personer ur klanen Macdonald på grund av boskapsstölder. Ytterligare 40 kvinnor och barn dog efter att deras hem hade bränts.
Regeringen i Edinburgh hade 1691 i en proklamation till höglandsklanerna förklarat var och en, som ej innan årsskiftet svurit trohetsed till Vilhelm och Maria, för förrädare. Samtidigt hade en penningsumma i hemlighet anslagits till mutor åt klanhövdingarna för att på så sätt påskynda det nya kungaparets erkännande i högländerna, varvid emellertid statssekreteraren lord Stair (se Dalrymple) torde ha önskat, att några klaner skulle dröja med erkännandet länge nog för att ge regeringen anledning att genom skarp tuktan injaga skräck och därigenom förekomma framtida jakobitiska resningar.
Alexander Macdonald, hövding för klanen Macdonald i Glencoe och vanligen känd under namnet MacIan, hade jämte sin klan länge rövat boskap från markisens av Breadalbane (se Campbell) i grannskapet belägna gods, och denne sökte i samband med förhandlingarna avpressa MacIan ersättning härför, vilket gjorde, att han, inseende att underkastelsen ej skulle bringa honom personlig fördel, motarbetade förhandlingarna därom och i det längsta dröjde att själv avlägga eden, så att han och hans klan till sist ensamma var kvar.
31 december 1691 infann sig MacIan vid Fort William för att avlägga eden, men fann där - troligen genom intriger från myndigheterna - ingen civil ämbetsman. Han skyndade då till fots genom snöfyllda bergpass till Inveraray och avlade där, 6 januari 1692, eden inför sheriffen. Rådssekreteraren i Edinburgh vägrade sedan utfärda intyg om edsförsäkrans emottagande, vilket MacIan inte underrättades om. Lord Stair gladdes över MacIans missöde och utverkade av kung Vilhelm befallning att låta utrota Glencoe-Macdonald-klanen. Därtill beordrades 120 man av Macdonaldklanens arvfiendes, hertigens av Argyll, regemente under kapten Campbell av Glenlyon. Dessa ankom 1 februari 1692 till dalen och mottogs av den omisstänksamma befolkningen med gästvänskap, men överföll 13 februari tidigt på morgonen sina intet ont anande värdar.
Åtminstone 38 män dödades, och ett stort antal kvinnor, barn och gubbar omkom i snön under brådstörtad flykt uppåt bergen. Bland de först dödade var klanhövdingen MacIan. Lord Stair var visserligen ej personligen ansvarig för det lömska sätt, varpå hans befallning utfördes, men delar med kung Vilhelm, Argyll och Breadalbane ansvaret för det skedda samt uttryckte sedan sin belåtenhet med ogärningen. En parlamentarisk kommission brännmärkte den visserligen 1695 såsom "stridande mot mänsklighetens och gästvänskapens lagar" samt klandrade Stair för "överdrivet nit", men därtill inskränkte sig efterräkningarna.
