Glottal konsonant
Wikipedia
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Den här sidan innehåller fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
En glottal fon uttalas genom att stämläpparna förs samman. Vokaler är av naturen glottalt producerade, men glottala konsonanter behöver inte vara tonande.
I svenskan finns två glottala konsonanter:
- två frikativor: tonande [ɦ], tonlös [h] (bägge är varianter av h-ljudet).
Förutom de finns det bara en annan glottal konsonant i det Internationella fonetiska alfabetet, ett så kallat glottalt stopp: [ʔ].
