Konsonant

Wikipedia

En konsonant, eller ett konsonantljud, är ett språkligt ljud som bildas genom en förträngning av talapparaten.

Ordet konsonant används också som benämning på de bokstäver i ett alfabet som betecknar konsonantljud. Det svenska alfabetet innehåller följande konsonanter: B, C, D, F, G, H, J, K, L, M, N, P, Q, R, S, T, V, W, X och Z.

Innehåll 1 Konsonanttyper 2 Artikulation 3 Tabeller i fonetisk skrift 4 Se även

[redigera] Konsonanttyper

Det finns sex olika typer av konsonantljud: pulmonisk-egressiva (eller pulmoniska), som är de vanligaste och vars ljud bildas genom utandning; två varianter glottala: ingressiva och egressiva; samt velar-ingressiva, som oftast går under namnet klickljud. Alla utom de pulmonisk-egressiva går under samlingsnamnet icke-pulmoniska konsonanter.

[redigera] Artikulation

De pulmonisk-egressiva konsonanterna klassificeras efter artikulationssätt (på vilket sätt de produceras) och artikulationsställe (var de produceras).

[redigera] Tabeller i fonetisk skrift

Pulmonisk-egressiva konsonanter

labiala koronala dorsala radikala bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott. nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ klusiler p b * * t d ʈ ɖ c ɟ k g q ɢ ʡ ʔ frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ tremul. ʙ r ʀ * flappar † ɾ ɽ lat. frik. ɬ ɮ * * * lat. appr. l ɭ ʎ ʟ lat. flappar ɺ *

Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.

redigera

• Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
• Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

Icke-pulmoniska konsonanter

bilab. dent. alve. postal. palat. velara uvul. Klickljud  ʘ ǀ ǁ ǃ ǂ Implosivor  ɓ ɗ ʄ ɠ ʛ Ejektivor  pʼ tʼ sʼ kʼ qʼ

[redigera] Se även

• Alfabet
• Fonetik
• Vokal