Gravkamrarna i Atuan
Wikipedia
Gravkamrarna i Atuan (The Tombs of Atuan), fantasyroman av den nordamerikanska författarinnan Ursula LeGuin. Engelskspråkiga originalet utgavs 1970.
Gravkamrarna i Atuan är den andra romanen i den romancykel, ursprungligen en trilogi, men på senare år har ytterligare tre romaner tillkommit, som på svenska brukar kallas Övärlden-cykeln. I denna föregås den av Trollkarlen från Övärlden och följs av Den yttersta stranden. Att LeGuin är influerad av taoismens dualism märks tydligt i romanen: Ingen människa är alltigenom ond.
Gravkamrarna i Atuan handlar om prästinnan Arha (den uppätna) i Atuan, ett tempelkomplex i Kargad, ett avlägset hörn av Övärlden, där trolldom i motsats till övriga Övärlden inte utövas. Arha, som föddes som Tenar anses vara prästinnan reinkarnerad, och förs från sitt föräldrahem i späd ålder, och genomgår en rituell symbolisk avrättning, som stoppas precis innan bilan hugger av hennes huvud. Detta symboliserar att hon inte längre har någon självständig existens, hon har blivit uppäten av de uråldriga namnlösa makter vars prästinna hon är. Nominellt sätt är prästinnan Arha av högst rang bland prästinnorna i komplexet, men i realitetet styr och ställer prästinnor för nyare, av de regerande kungarna mer favoriserade gudar.
Till tempelkomplexet i Atuan kommer trollkarlen Ged, på jakt efter Erreth-Akbes ring, som han tror kan finnas i skattkammaren i labyrinten under tempelkomplexet. Under letandet stänger Tenar in honom i labyrinten, först av nyfikenhet, men även av medkänsla. De börjar tala med varandra och Ged visar henne att hon inte blott är en prästinna, utan också Tenar. Tillsammans flyr de gravkamrarna, med Erreth-Akbes ring, som mycket riktigt fanns i skattkammaren. De namnlösa makterna vredgas och försöker begrava dem genom att rasa gravkamrarna över dem, men Geds magi är för stark, han lyckas hålla jordmassorna undan tills de kommit ut.
