Humbucker
Wikipedia
Humbucker är en typ av mikrofon som främst används i elgitarrer, men även elbasar. Humbuckern kännetecknas av att den består av två spolar i serie som är virade åt olika håll. Resultatet blir att bruset släcks ut, då dessa är ur fas för främmande brumkällor (såsom lysrör, datorskärmar och andra elektromagnetiska fält), men i fas med gitarrens strängar. Humbuckern har oftast endast en magnet som ligger under de båda spolarna. På många Humbuckermodeller finns det justerbara poler som ligger under varje sträng. Vissa har sex justerbara poler och vissa har 12.
Den första Humbucker-mikrofonmodellen, som tillverkades av Gibson kallas PAF(Patent Applied For) och har endast en kabel bestående av en utomliggande metallstrumpa som kopplas till jord, och en signalkabel innuti. Idag är det ofta förekommande med fyra kablar (+ skärm), vilket gör att man kan få olika ljud ur en och samma humbucker med hjälp av en strömställare eller potentiometer.
Humbuckermikrofonens ljudkaraktär påverkas av spolarnas höjd, antal varv koppartråd, tjocklek på koppartråden, samt av magnetens styrka och material. I regel så kan man säga att fler varv på spolarna gör humbuckern "hetare". Med det menas att den låter starkare, och ger ifrån sig starkare ström. En normal humbucker lämnar mellan 200 till 500milliVolt, vilket gör den kraftigare än en single coil. Principen för gitarrmikrofoner bygger på elektromagnetisk induktion.
Humbuckern har generellt ett fetare och mindre diskantrikt ljud än den andra vanliga mikrofontypen, single coil.
 |
|
