Magnet
Wikipedia
Magnet, en kropp som ger upphov till ett magnetfält.
Man skiljer på permanentmagneter, som ger ett konstant magnetfält, och elektromagneter som bara ger ifrån sig ett fält när de utsätts för en elektrisk ström.
Alla material består av elektroner som i sin tur roterar i bestämda banor och således ger upphov till små lokala magnetfält. Om dessa rörelser samordnas, till exempel genom att man lägger på ett starkt yttre magnetfält så att flertalet elektroner tvingas rotera åt samma håll, så förstärks magnetfältet så att det kan uppfattas även utanför materialet. Om magnetfältet kvarstår även efter det att det yttre fältet avlägsnats talar man om ett hårdmagnetiskt material, till exempel olika ferriter, i annat fall är det mjukmagnetiskt, till exempel järn. Om elektronerna inte påverkas alls, är materialet omagnetiskt.
Permanentmagneter består av ett hårdmagnetiskt material i magnetiserat tillstånd. De starkaste permanentmagneterna tillverkas idag genom sintring av en pulverblandning av grundämnena neodym, järn och bor.
Elektromagneter tillverkas av mjukmagnetiskt material. Dessa är således beroende av ett yttre magnetfält, vilket alstras av en elektrisk spole som lindas runt järnkärnan. Dessa magneter har den fördelen att magnetfältets styrka och riktning kan varieras med den pålagda strömmen.
