Jägarförband
Wikipedia
 |
Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Jägare (soldat). (Diskutera) |
Jägarförband är en militär enhet med huvudsaklig kompetens och förmåga inom strid och underrättelseinhämtning på djupet av en fiendes territorium jämte lågintensiv krigföring. Jägarförbanden saknar generellt tungt pansarskydd samt tunga vapen till förmån för rörlighet och smygförmåga. Jägarförbandens organisation, träning och utrustning gör att de är flexiblare och mer självständiga än reguljära infanteriförband.
Jägarförband fungerar också ofta som understöd till olika specialförband som används för specialuppgifter som till exempel utbildning, samverkan, Hearts and Minds, antigerillakrigföring, antiterrorism, gisslanfritagning, HUMint (human intelligence) etc i de fall där ordinarie militär eller polis inte förmår eller ska lösa ut situationen. Exempel på specialförband är svenska SSG, engelska SAS, och amerikanska Seals, Delta force samt SIG. Eftersom specialförbanden är små och väldigt specialiserade, kräver deras insatser ofta tranport, närskydd, understöd samt evakuering som utförs i samarbete med olika jägarförband. En majoritet av medlemmarna i specialförbanden rekryteras även från befälen i jägarförbanden, vilket gör att förtroende mellan jägare och specialförband är starkt.
Innehåll |
[redigera] En modern bakgrund
Den moderna bakgrunden är de olika commandoförband som upprättades under det andra världskriget, men självklart man spåra förbandstypen via tyska Stosstruppen under det första världskriget längs sydafrikanska commandos eller spanska gerillor vidare bakåt i historien. Militära system håller ofta traditioner och historiskt vunna lagrar högt varför till exempel amerikanska rangers söker sina rötter i frigörelsen från britter och fransmän före 1770-talets oro. I samma anda spårar svenska jägarförband sina rötter från Finska Kriget mot Ryssland 1808-1809. De stora skogarna och de dåliga vägarna i Finland medförde att små och snabba förband, som inte slogs traditionellt utan snarare genomförde eldöverfall och överfall, hade god verkan på båda sidor.
[redigera] Jägare med röd eller grön basker
Jägarförband ingår eller angränsar till definition om hur man tränar och organiserar olika elit- och specialförband, men definitionerna kring vad som är vad är märkligt oklara med tanke på den militära förmågan att med utsökt precision söka förenklingar och uppdelningar i svart och vitt på det mesta. Detta kan dock var ett mer eller mindre medvetet val eftersom det i många stycken råder en slag kamratlig rivalitet parad med respekt i det internationella kollektivet av jägar-, elit- och specialförband.
Sedan det andra världskriget har röda och gröna baskrar kommit att utgöra en del av det tysta språket bland jägarförbanden, då baskrarna har stått för en grupptillhörighet vunnen efter att individen prövats och funnen duglig. Det är dock ingalunda så att yttre symboler eller avsaknad av yttre diton är något fungerande system för att avgöra tillhörighet till jägarförband. Somliga förband verkar i ett sammanhang där en del av vardagen innebär att synas är att verka, medan andra enheter löser uppgifter som kräver anonymitet. Kulturer och kontexter skiftar både i fred och krig, vilket innebär att uniformer, symboler, hårlängd, skäggväxt och uppträdande i stort som smått ofta är irrelevant faktorer för att avgöra huruvida någon är |jägare eller ej.
[redigera] Svenska jägarförband
I Sverige har det funnits (och finns) ett antal internationellt välrenommerade jägarförband under namn såsom fallskärmsjägare, kustjägare, lapplandsjägare, norrlandsjägare, luftburna jägare, flygbasjägare eller kort och gott jägare. Bakom dessa konstruktioner döljer sig mängder av legender och myter, men gemensamt för dem alla är att utbildning och tänkta skarpa uppgifter i många bemärkelser skiljer sig från och rymmer andra psykiska och/eller fysiska krav än den traditionella fotsoldatens. Som argument mot detta anförs ibland att det är den gemene infanteristen som har det jobbigast med en vardag präglad av ovisshet etc, till skillnad från jägaren som i många fall är extremt väl insatt i det större sammanhanget. Svenska jägarförband med värnpliktiga kan i ett internationellt perspektiv inte definieras som specialförband. Anledningen till detta är att värnpliktiga, som tjänstgör mindre än 1 år, inte hinner lära sig och öva på alla tekniker som krävs. Kraven kan idag bara fyllas av yrkes- eller reservofficerare med många års träning.
Bland andra svenska förband, som i stor utsträckning rekryterar officerare från jägarförbanden märks Särskilda skyddsgruppen (SSG) och de attackdykare som rekryteras ur kustjägaraspiranterna.
Däremot tillhör inte fältjägarna som kollektiv jägarförbanden, eftersom fältjägarregementet är ett traditionellt men modernt mekaniserat infanteri. Dock är det självklart så att ett fåtal även bland fältjägarna i någon mening fyller de individuella kraven för jägare, till exempel bland spaningssoldater och prickskyttar.
Idag utbildas olika typer av svenska jägare vid förband eller med huvudsakliga utbildningsanläggningar i Karlsborg (SSG, fallskärmsjägare, luftburen jägare, divisionsunderättelse- (ISTAR) jägare), Berga(Kustjägare) och Arvidsjaur(Norrlandsjägare). Den mytomspunna Arméns jägarskola (I 22) förlagd i Kiruna som ett av världens enda utbildningsförband norr om polcirkeln och ett hem för lapplands- eller fjälljägarna, är numera nedlagt. I22s traditioner bärs vidare av Armens jägarskola i Arvidsjaur som numera benämns Arméns Jägarbataljon (AJB). AJB är en del av Norrbottens regemente I19 sedan försvarsbeslutet 2004.
