Jan Evangelista Purkyně
Wikipedia
Jan Evangelista Purkyně, född 18 december 1787 i Libochovice, död 28 juli 1869 i Prag, var en bömisk anatom och fysiolog
Han ingick vid 18 års ålder i piaristorden, men utträdde, innan han avlagt sina löften, samt ägnade sig åt medicinska studier. Han blev 1819 doktor och 1823 kallades han till fysiologi professor i Breslau. Där inrättade han ett fysiologiskt laboratorium, som var det första i sitt slag i Tyskland. Därifrån återbördades han till sitt hemland 1849, då han utnämndes till professor i Prag.
Bland hans arbeten utmärks upptäckterna av groddblåsan i fågelägget (1825) och av flimmerrörelsen (1835). Purkyne skrev två böcker inom den fysiologiska optiken av epokgörande betydelse. Slutligen gjorde han en mängd viktiga upptäckter inom den mikroskopiska kroppsbyggnaden (bl. a. nervernas axelcylinder och nervcellerna i lilla hjärnans bark, även den cellformation, som bildar övergångsbunten mellan hjärtats kammare och förmak).
Purkyně översatte även skönlitterär från tyska till tjeckiska bl. a. Schillers lyriska dikter (1841).
[redigera] Böcker
- Beiträge zur Kenntnis des Sehens in subjektiver Hinsicht (1819-25)
- Beobachtungen und Versuche zur Psychologie der Sinne (1823-26)
