Jan Malmsjö

Wikipedia

Jan Malmsjö, född 29 maj 1932 i Lund, svensk skådespelare, sångare och entertainer. Gift sedan 1971? med Marie Göranzon. Tidigare gift 1953-64 med Lena Malmsjö. Far till Jonas Malmsjö.

Jan Malmsjö är en av Sveriges mest mångsidiga - och i ordets verkliga mening - artister. Han växte upp i Trelleborg och Malmö. Hans föräldrar var scenartister, bl.a. på Hippodromteatern i Malmö, där Jan själv debuterade blott nio år gammal i operetten Kyska Susanna. 1950 kom han in på Dramatens elevskola, i samma kull som bl.a. Margaretha Krook, Jan-Olof Strandberg och Allan Edwall.

Sitt stora genombrott som skådespelare fick han genom rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen, jag vill hoppa av på Scalateatern 1963. Sedan dess har han framträtt i en lång rad musikaler och operetter, bl.a. Hör, dom spelar vår sång på Folkan, My Fair Lady på Nöjesteatern i Malmö, Chicago på Oscarsteatern och jättesuccén La Cage Aux Folles på Malmö stadsteater, där han gjorde succé som dragshowartisten Albin. Som sångare och grammofonartist fick han sitt defenetiva genombrott med En sång en gång för längesen 1967. Andra kända Malmsjö-hits är bl.a. Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Puff en pappersdrake och Halleluja.

Jan Malmsjö har i olika omgångar varit engagerad vid Dramaten, till Malmsjös främsta prestationer hör Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen 1993, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 2000 och Pastor Manders i Ibsens Gengångare, här bör även nämnas titelrollen i Hamlet 1970. Han har varit flitigt förekommande i TV bl.a. underhållningsprogrammet Kaskad och de folkkära serierna NP Möller och Hedebyborna. Han filmdebuterade redan 1946 i Ebberöds bank och har därefter medverkat i långfilmer som bl.a. Släpp fångarne loss, det är vår!, Jim och piraterna Blom och Drömkåken. Hans mest minnesvärda roll på film gjorde han 1982, när han gestaltade den sadistiske biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.

Sedan 2001 läser han varje nyårsafton Tennysons Nyårsklockan på Skansen i Stockholm. År 2006 uppmärksammades inringningen extra mycket i medierna då Malmsjö själv komponerade om några rader i versen.