Johann Gottfried Herder
Wikipedia
Johann Gottfried Herder (senare von Herder), född 25 augusti 1744 i Mohrungen, död 18 december 1803 i Weimar, tysk filosof, författare, historiker och pedagog, känd för eftervärlden främst för sin syn på litteraturen som ett uttryck framvuxet ur folksjälen för att lyfta fram den nationella egenarten.
1773 kom samlingen Von deutscher Art und Kunst ut, vilken anses vara programmatisk för den tyska litterära stilriktning, som går under beteckningen Sturm und Drang. Herder ville att den tyska litteraturen skulle frigöra sig från det starka, normativa inflytandet från Frankrike.
Herder menade att alla kulturer är olika, att det inte finns någon enhetlig mänsklig natur. Skapade termen ”Einfühlung”, att med hjälp av sina kunskaper och fantasi sätta sig in i andra kulturers tänkande och mentalitet, en förutsättning för att kunna studera dem. Han var vän med Goethe som påstod att Herder var en förebild för hans Faust. Kännetecknande för Herder är att han kritiserade dem som förgör andra kulturer, t ex romarna eller kyrkans mission bland hedningarna. Han var en pluralist som ansåg att olika kulturer kan blomstra jämsides. Idéerna fick ibland våldsamma konsekvenser. Herder har inspirerat till nationella uppror.
Historiesynen utgår från idén att den utgörs av sammanhang, ändamålsinriktning och framåtskridande. Han hade en dynamisk syn på historien, och såg den som en process. En annan tes var att varje epok i historien har ett egenvärde.
[redigera] Bibliografi i urval
Abhandlung über den Ursprung der Sprache (1772)
Von deutscher Art und Kunst (1773)
Volkslieder (1778/79, 1807)
