Kärnis
Wikipedia
Kärnis är en istyp som uppstår i rent vatten, till skillnad från snöis och kravis. Karaktäristiskt för kärnis är att den växer nedåt, d.v.s. ny is bildas i gränsskiktet mellan is och det underliggande vattnet. Kärnis kan bildas på insjöar och kallas då sötvattenkärnis. Kärnis kan även bildas salt hav. Beroende på havets salthalt kan man kalla den bildade kärnisen för bräckvattenkärnis eller saltkärnis. Exv. i Östersjön kan det bildas bräckvattenkärnis. Skillnaden mellan dessa kärnistyper är att bräckvatten- och saltkärnisen innehåller fickor med salt.
[redigera] Egenskaper
Kärnisen är förhållandevis stark. Redan 3 cm tjock sötvattenkärnis som flyter på vatten kan (om än ganska precis) bära en människa. För att tåla den dynamiska belastning som skridskoåkning innebär och dessutom har lite marginal krävs åtminstone 5-6 cm. Bräckvattenkärnis behöver, p.g.a. av sina saltfickor, vara tjockare. Där bär ca. 5 cm, medan 7-8 cm krävs för tänka på någon typ av skridskoåkning.
Sötvattenkärnis är när den är relativt nybildad helt genomskinlig. Vanligtvis ser den helt svart ut (därav den engelska termen för kärnis: "black ice"), men det är mer beroende på att det under isen vanligtvis är svart. Hittar man partier på sjöar med kärnis över sandbotten samt att vattnet är klart och djupet inte för stort har man en fantastisk sikt ner i vattnet. I klara sjöar som exv. Vättern kan man nästa få höjdrädsla när man åker på is 7-8 meter ovanför sandbottnen. Bräckvatten- och saltkärnisen är dock inte genomskinlig, utan är dimmig eller har inslag av vita former som t.ex. kan vara ormbunksbladsliknade.
Att kärnisen dessutom är hård och jämn gör den sammantaget idealisk för skridskoåkning. Ytterligare en fördel att kärnis vid tillfällig varm väderlek under vintern fortsätter att vara hård. Styrkan (och därmed även isens bärighet) försämras dock vid varmare väder.
Nybildad kärnis har en densitet på ca. 0,9 g/kvcm vilket kan jämföras med vattnets 1 g/kvcm. Det gör att den flyter med 1/10 av sin tjocklek ovanför vattenytan. När kärnisen börjar luckras upp vid varmare väderlek får den en större vattenandel varför sådan is oftan flyter nära vattenytan.
[redigera] Bildning
För att kärnis skall kunna bildas krävs ett initialt istäcke. Detta istäcke bildas i två steg. Först bildas ett nätverk av isnålar i vattenytan. Därefter fylls mellanrummet mellan isnålarna med isskivor. Isskivorna består av iskristaller med olika kristallriktningar. Dessa iskristaller, framförallt deras storlek, har senare, under isen degenerering, betydelse för isens bärighet. Is har nu bildas i vattenytan.
Efter att det initiala istäcket har bildats kan den egentliga kärnisen börja bildas. Som nämnt så sker istillväxten på isens undersida. De iskristaller som bildas blir typiskt pelarformade med varierande tvärsnitt.
Vid isbildningen frigörs värme som måste transporteras via isen ut i luften. För att denna process skall fungera krävs att det är kallt i luften. Klart väder med god utstrålning eller vind (som inte är så stark att den bryter upp isen) är gynnsamt för processen. Snabbaste istillväxten får man därför vid kallt, klart väder med lagom mycket vind.
