Katarina Jagellonica
Wikipedia
 |
|
Katarina Jagellonica, född 1 september 1526 i Krakow, död 16 september 1583 på Stockholms slott, drottning av Sverige från 1568, prinsessa av Polen. Yngsta dotter till Sigismund I av Polen och Bona Sforza av Milano. Gift med Johan III av Sverige. 3 barn fick de tillsammans, nämligen Isabella Johansdotter av Sverige (1564 - 1566, begravd i Strängnäs domkyrka), Sigismund (1566 - 1632) och Anna Johansdotter av Sverige (1568 - 1625).
Mot Erik XIV:s förbud for hans bror Johan hertig av Finland, sedermera Johan III av Sverige, till Polen och gifte sig den 4 oktober 1562 i Vilnius med den elva år äldre Katarina. De unga tu höll hov i Åbo där de bodde. Johans anknytning till Polen ledde till en oförsonlig konflikt mellan honom och Erik som misstänkte Johan för att konspirera med Polen-Litauen. I augusti 1563 togs Johan till fånga efter att ha belägrats i Åbo slott i ett par veckor. Katarina följde av egen fri vilja Johan med till fångenskapen i Sverige på Gripsholms slott - enligt traditionen med hänvisning till inskriptionen i vigselringen - Nemo, nisi, mors - ingen utom döden (skall skilja oss åt).
Under fängelsetiden födde Katarina två barn, 1564 Isabella , som dog vid två års ålder och 1566 Sigismund, sedermera polsk och svensk kung. Parets tredje barn, dottern Anna, föddes i Eskilstuna i maj 1568, när Katarina och Johan hade blivit frigivna.
Våren 1569 kröns hon till Sveriges drottning efter fyra år i fångenskap på Gripsholms slott.
Under sin tid som Sveriges drottning från 1569 fram till sin död 1583 lär Katarina ha levt ett mycket tillbakadraget liv. Hon var en övertygad, mycket sträng katolik, som tog sin religion på djupaste allvar, och hon hade från början förbehållit sig rätten att vid sitt hov fritt utöva sin religion och medföra två katolska präster då Johan III:s fader Gustav Vasa tidigare förbjudit katolicismen för att i egenskap av luthersk furste kunna göra sig till överhuvud över kyrkan i Sverige och dess rikedomar. Från 1574 hade Katarina jesuiter som själasörjare. Detta har av senare tids svenska historiker framställts som en konspiratorskt försök till att sprida katolsk motpropaganda i Sverige. Med tanke på att religionsfrihet för svenska medborgare började infördes så sent som 1860 och inte blev fullständig förrän 1951, under det att det medeltida för sin tid mycket toleranta Polen-Litauen som första stat i världen officiellt införde lutheranismen i sitt rike (den polska vasallen Preussen tilläts anta lutheranismen 1525 varvid denna trosuppfattning jämställdes med de i Polen-Litauen redan existerande katolska, grek-ortodoxa, judiska och muslimska trosuppfattningarna) var det nog snarare ett uttryck för den tolerans och mångfald Katarina var van vid från sitt gamla rike. Hennes make Johan III försökte dessutom att sammanjämka den katolska och lutherska tron med bla en gemensam Bibel. De svenska lutherska tillskyndarnas militanata hållning grusade dock dessa planer.
På våren 1583 insjuknade Katarina svårt och efter ett långvarigt lidande avled hon i september 1583. Hennes stoft jordfästes i Uppsala domkyrka.
Ett minne efter Katarina till denna dag är namnet Drottningholm (tidigare Lovön), efter det sommarnöje hon lät uppföra där.
